fredag 24 juni 2011

Midsommaraftons kväll

Åter i min säng efter en längre utflykt i midsommarnatten. Har framförallt legat i en skön vilstol på gräsmattan vid min kompis åretrunttorp. Sett massor av småfåglar i ekens lövkronor, tittat på några molns snabba och andra molns mer långsamma resa i rymden och hört asplövens prassel i bladverken. Fascinerats av hur olika grenar rör sig på olika sätt när små vindilar tar tag i dem. Lyssnat på talgoxungar, blåmesungar, koltrast, skogsduva, taltrast, trädlärka (tror jag) m.fl. Njutit av solens guldgula kvällsljus.

Alla muskler i min kropp är trötta, så varje tanke om att byta kroppsposition följs av betänketid före handling. Innan jag vågade gå iväg och kissa ute i gröngräset, bad jag mina vänner att komma och dra upp mig om jag inte kom upp på benen av egen kraft. Med hjälp av en vagn att greppa tag i klarade jag att resa mig själv, men denna kraftansträngning gjorde mig mycket andfådd. Mitt forna konditionsgoda jag skulle knappt trott att det var möjligt att bli andfådd av att resa sig från huksittande till stående. Nu vet jag mer.

Haft goda samtal med mina vänner. Ritualer kan både vara bra och dåliga. Vi behöver ritualer för social samvaro, för att få perspektiv på vardagen och för att strukturera våra liv. För mycket ritualer kan samtidigt bli kvävande. Lagom är som alltid bäst. Vi pratade också om att våga bryta upp våra inre förhållningssätt till livet och vårt vardagsgörande. Människor som är rädda för att förlora sin position och börjar klamra sig fast vid sitt, tappar lätt kontakten med ”livets mening” på ett djupare plan. Det är lättare och är mer självklart att vara modig och pröva nya stigar när hen är ung, men rädsla för att tappa den position hen uppnått senare i livet kan göra att hen slutar fungera som en socialt kännande varelse. Ingen vill väl egentligen fastna i en position, där hen genom aggressivitet eller livslögner klamrar sig fast vid det liv som egentligen är på väg bort ifrån en.

Dessa samtal och tankar väcktes av att vi drog runor. Runorna handlade om urkrafter, om balans, om förfäder, om att välja nya vägar och att utveckla sin egen personliga mognad. De väcktes också av torparmiljöns fridfulla livskrafter i midsommarnatten.

Vid torpets södervägg växer en väldoftande rosa gammal torpros. Den doftar underbart. Jag satte en blomma i tröjan och har njutit av väldoften. Nu ligger den på mitt nattduksbord.

En gammal buskros från min gamla tomt som liknade torprosen i färg och doft.

2 kommentarer:

  1. Det här inlägget var verkligen poetiskt och vackert skrivet. Det var lätt att att se dig där i stolen med huvudet bakåtlutat och vinden i löven där ovanför. Fridfullt och fint! Med önskan om även en mysig midsommardag.

    kram

    /Åsa

    SvaraRadera