Cancer är vår tids synonym för Döden

Så skriver Therese Eriksson i en krönika i dagens lokaltidning. ”Jag är extremt rädd för cancer. Det är en samtidigt rationell och irrationell känsla. Rationell är den för att man beräknar att ungefär var tredje svensk får någon form cancer någon gång under sin livstid. Irrationell är den eftersom det inte är den sakliga statistiken som skrämmer, utan för att jag betraktar det som något stort, hotfullt, okänt som närsomhelst kan slå ner klorna i mig eller i någon i min absoluta närhet.”

Jag som har levt med cancerdiagnosen så länge kan inte bedöma om cancer fortfarande ses som synonymt med döden. Innan jag drabbades stämde det för mig. Nu tycker jag att alla träffar så många människor som har blivit friska från sjukdomen eller levt ett ganska bra liv med sjukdomen under lång tid. Innan alla bra behandlingsmetoder forskats fram dog människor mycket snabbare. Tillbaks i tiden fick inte heller människor hjälp mot smärta och ångest. Nu finns hospice, palliativa team m.m. som ger stöd under livets slutskede. För mig ter sig döden mindra skrämmande än den gjorde för trettio år sedan. Den sjukdom jag har ger mig förstås också utrymme att reflektera runt döden och förbereda mig inför min egen död.

Har ofta ont i ett revben på ryggen. Har vaknat mellan två och tre på natten och haft ont. Då har jag gått upp och tagit två Citodon, vilket hjälpt så att jag sedan sovit gott igen. Mina tankar och känslor runt behandlingen växlar. Ibland har jag känt tillförsikt för att Navelbine hjälper. Just nu känner jag mer tveksamhet. Mitt onda i bäckenet är också delvis tillbaka. Känner mig lite ledsen och deppig för att min kropp gör ont och bara delvis fungerar. Vill kunna göra saker och vara med i livet länge till. Däremot känner jag mig inte rädd för döden. För mig är döden en befriare den dag min kropp inte längre orkar.


Jag har föreslagit att mitt fyraåriga barnbarn ska gå på konstmuséets familjelördag för att bygga Plockepin-skulptur. Nyss ringde han och vill gå med mig. Pappa kan köra oss både dit och hem om jag vill. Vi bestämde att han och jag går dit och blir sedan hämtade. När jag skriver detta kommer tårarna, befriande tårar, sköna tårar och allvarliga tårar. Är både sorgsen och lycklig.