Makt att skriva historia

Långt innan Sverige fick en moderatledd regeringen började kraven och ifrågasättandet av sjukskrivna. Jag borde ha varit sjukskriven våren 2006 när jag fick ”tuffa” cellgifts behandlingar men valde att avstå för att slippa kränkande frågor från försäkringskassan. Se ”Jag är privilegierad som slipper vara sjukskriven”

Idag pratade jag med en kvinna som 2006 behandlades för leukemi. När hon mådde som sämst av behandlingar och i princip inte hade något immunförsvar ringde försäkringskassan för att de ville göra en plan för hennes rehabilitering. Så det är inte bara jag som reagerar på den falska historiebeskrivningen, som framförallt nuvarande regering men också oppositionen framställer. Regeringen påstår att sjuka tidigare inte fick hjälp med rehabilitering och särskilt socialdemokraterna får det att låta som om sjukskrivna under deras regeringstid inte var jagade. Däremot har pressen på sjukskrivna ökat genom den s.k. stupstocken.

Se även Mer godis och sången aldrig ger vi upp. Då nämnde jag också att Sverige aldrig gjort upp med nazismen. I dagens lokaltidning finns boken ”Att bo granne med ondskan” av Klas Åmark recenserad.

Under senare år har det pågått en intensiv forskning kring Sveriges förhållande till nazismen, Nazityskland och förintelsen. Recensenten skriver att ”Medan historiker använder finjusterade instrument för att urskilja nyanser, sitter den historiskt oskolade skribenten och antingen blandar samman allt som man tycker påminner om fascism och nazism i en och samma gryta, eller utesluter allt som inte bär hakkors.”

Senare i samma recension står det att

”Bortsett från de allt grövre hoten från högerextremister, har de (arkeologer, historiker, idéhistoriker som forskar inom detta fält, min kommentar) från samtidens debattörer stött på en makalös ovilja att lyssna. Vad debattörer ”vet” och diskuterar är något helt annat än vad historiker vet och diskuterar. Fakta sammanblandas, billiga dagspolitiska poänger plockas och av historiens ruttnande fallfrukt vildjäser en brygd av överdrifter, förnekelser och ren och skär desinformation. Så ger den alltmer opolitliga Wikipedia socialdemokratin ensam äran av att ha bildat Statens institut för Rasbiologi, så kan den svenska högern peka finger mot vänstern utan att medge sitt intima förhållande med Nazityskland …”

I politiken har jag mött ganska mycket av att man skriver om historien och försöker skuldbelägga framförallt vänsterpartiet från alla andra partier men också socialdemokratin skuldbeläggs från borgerligt håll för att vara odemokratiska m.m. Jag tycker det är skönt att inte längre ha ett politiskt företrädarskap där jag tvingas in i denna vi är de goda- ni är de onda-retorik.

Jag efterlyser fler seriösa medieinslag om vår historia, bättre historieböcker och framförallt mer historia i skolan. Det är viktigt för att inte ”historian ska upprepa sig”.

När jag döpte detta inlägg till ”Makt att skriva historia tänkte jag också på ett f.d. s-kommunalråd/f.d. riksdagsledamot från Uppsala som skrivit sina memoarer . Han tyckte att beslutet att bygga ett nytt konsert- och kongresshus i Uppsala var nödvändigt och bra. Det var en högröstad opinion med moderaterna i spetsen som försökte förhindra beslutet och vi var tre partier som stod bakom beslutet ända fram till beslutet i Uppsala kommunfullmäktige, vänsterpartiet, socialdemokraterna och folkpartiet. Kommunalrådet hyllar två av partierna för detta beslut och nämnder inte det tredje partiet alls (vänsterpartiet). Moderaterna höll sedan invigningstalet när huset väl var byggt och sa inte ett ord om att partiet använt alla medel utom våld för att förhindra beslutet. (En socialdemokrat fick också säga några ord under invigningen.) Jag tror inte att det kommer att synas i några historiebeskrivningar att moderaterna var emot konsert- och kongresshuset, för nu ger det kommunen många fördelar. Det är partier i normens mitt, regeringsföreträdare och borgerliga företrädare som framförallt har makten att formulera hur samhället ska se på vår historia. Tur att det också finns forskare som tar fram sannare bilder.

För övrigt valde jag cykeln i morse. Det var tungt att streta på i motvind ca 4 km för att träffa medarbetarna på LSS-boendet, så då ångrade jag mig nästan. Samtidigt tror jag att fördelarna med att få frisk luft, sol och få röra på mig överväger. I kväll fick det bli bilen till kören.