Kan man vara ärlig? Det finns ju så många och olika sätt att se saker på. Jag är ganska mycket av åh ena sidan och åh andra sidan. Tycker det är viktigt att välja sina strider och fundera på vad det får för konsekvenser om jag säger rakt ut vad jag tänker till människor som blir berörda av det jag tycker mig se och tänker om dem.
Jag lever ensam och har ingen sådan relation med någon så att jag i alla sammanhang kan säga precis vad jag tänker och tycker. Tror det är få människor som inte väljer vad de ska säga och i vilka sammanhang de ska säga rakt ut hur de ser på den andre. Om jag är ärlig om de bilder jag har av en annan människa, så finns det en risk att jag sårar på ett sådant sätt så den andre blockerar sig och slutar höra. Om andra bygger murar mot mig för att det jag tycker mig se hos dem blir för smärtsamt att höra och relationen därav försämras så har jag ju inte vunnit något annat än att jag möjligen kan se mig själv i spegeln och säga till mig själv: Jag var i varje fall ärlig.
I vissa situationer tror jag det är bra att säga saker för att jag helt enkelt behöver det för min egen skull. Men vill jag att det också ska ha långsiktig och positiv betydelse för den person jag säger saken till, så bör jag överväga vad, när och hur jag säger en kritisk sak till en annan människa.
Detta är några sent formulerade tankar som jag ofta tänker. Just nu är jag trött för jag kom hem alldeles nyss efter en trevlig kväll men vänner. Timmen är för sen för att formulera mig mer noga. GODNATT
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar