Denna månad har jag lyckats boka överfull med olika måsten och göranden. Allt utom cancerbehandlingen kan jag förstås låta bli med, men mycket av det jag ska göra ger mig energi. Jag har tagit ut några spridda semesterdagar, men i övrigt jobbar jag, samtidigt som jag läser heltid på genusvetenskapen. Därutöver sjunger jag med på min körs 25-årsjubileum, deltar på en punkt på programmet på Uppsala Pride, har lovat ta fram ett antirasistiskt flygblad för utdelning nästa vecka och är delansvarig i ett kulturpolitiskt seminarium för vänsterpartiet. Utöver fyra cancerbehandlingar denna månad ska jag ta flera labbprover, träffa läkare och göra en magnetkameraundersökning. Ska också prata för flera olika grupper på jobbet m.m. Skönt att känna att går det inte så går det inte, då får jag prioritera det viktigaste - min hälsa. När jag känner att jag kan skippa en del saker känns det bra i hela kroppen. Jag är ganska trött, men mår för övrigt helt OK.
Var på teater med min syster igår. Såg ”Män tänker på kärlek” på Uppsala stadsteater. Pjäsen handlar om tre olika män. På varsitt håll i den väldiga ensamheten sjuder deras längtan. Underlaget till pjäsen kommer från Bodil Malmstens texter. Orsaken till männens ensamhet var framförallt männens rädslor. Det fanns distans, humor och djup i föreställningen och jag kände igen mig i växlingarna mellan olika sinnesstämningar.
I min lokaltidning var det idag bra artiklar om barn och sorg. Ett viktigt budskap tycker jag var ”Inse att barns sorg är ”randig” och växlar snabbt. Barnet kan vara ledset ena stunden och sedan direkt börja leka och skratta.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar