Dagsform

Igår skrev jag att jag inte var så berörd av försämringarna. Idag känner jag mig sorgsen och nervarvad. Att jag varit på min bröstcancersväns begravning har säkert påverkat stämningsläget. Jag skrev om hennes död ”Min bröstcancervän är död ” och ”Dagen efter ”. Hon begravdes i Djursholm. Det har varit en vacker dag, med hög klar luft och många varma gula och röda färger. Kyrkogården speglade hösten med stora ekar, lönnar, högt gult och brunt gräs och vissnande blommor. Min vän gravsattes på plats och när kistan sänktes ned i graven tittade solen fram mellan träden, Min vän blev för mig både ljusets sol, höstfärgernas värme och den klara himlens allvar. Hon fanns med mig. Både livet och döden fanns i mig och runt mig. Under begravningsakten i kappellet var det en kvinna som sjöng a´capella. Kantorn spelade folkvisor på orgel och begravningsgästerna sjöng tre olika psalmer. Psalmsången och solosången stärkte mina sorg- och allvarskänslor.

Inför begravningen visste jag inte hur jag skulle reagera. Av begravningsgästerna kände jag bara min bröstcancerväns man. Jag var lite orolig för att börja gråta hejdlöst. Så blev det inte. Jag hade tårar i ögonen, men grät knappast alls. Kände mig som en del av livet just nu. Mår bra av detta.

Nu har jag fått cellgiftet Taxol för första gången. Har behandlats med flera olika läkemedel för att minska biverkningarna. Tavegyl för att motverka allergiska reaktioner, cortison och ett medel för att minska saltsyrehalten i magsäcken. Tavegyl gör mig trött, så jag sov under nästan hela behandlingen och är fortfarande trött. Detta läkemedel motverkar cortisonets uppvaravande effekter på mig. Det är mycket skönare att vara nervarvad än uppvarvad. Cancerfaktorn har ökat marginellt från 48 till 51.


Tog en bild på mig själv när jag försökte meditera vid Ullån i Åre. Som du ser är jag inte helt avslappnad. Känner mig mer avslappad idag och det beror nog både på Åreresan, på behandlingen med Tavegyl och på mitt nuvarande känsloläge.