Årets juni är intensiv för mig. När jag har varit igång så här mycket, så blir det inte heller tid för några direkta reflektioner. Så sluta läs här om du tycker det är trist att läsa om vad jag gjort och ska göra.
Göra-dagarna kommer dessutom att fortsätta, eftersom jag på torsdag morgon åker till Bordeaux. Hemma igen söndag eftermiddag och därefter åker jag nattåg till Åre onsdag kväll. Innan Bordeaux ska jag hinna till labb, gå på jympa, köpa grejor att ha med på resan, ha sista repet med kören innan resan och dessutom ha intensiva dagar på jobbet. Efter Bordeaux blir det cellgifter på måndagen, innan Åre-resan. Så det blir inte så mycket bloggande förrän efter midsommar. Då ska jag gå ner i varv och hitta en sommarreflektionslunk.
Under kommunalrådstiden var livet mycket mer intensivt än nu, men nu är jag mer ovan. Dessutom har min cancer gjort mig tröttare och mer sårbar.
Nu liten om den gångna helgen. Lördag gick jag upp 6.30 satt i bilen 8.30 och var i Nyköping 10.30. Drack lite kaffe hos min 86-årige mamma. Sedan klev syrran, mamma och jag in bilen och körde mot Lindesberg. Där var det 85-årsfest för en gammal vän som mamma känt i 62 år. Hennes barn och barnbarn som också var där, är också vänner till familjen, så det pratades både gamla minnen, reflekterades över livet och pratades framtidsplaner. Jag samtalade en längre stund med min barndomskamrat från tidig barndom, som är född två dagar efter mig. Vi hade trevligt allihop.
Därefter sov jag mycket gott, åt frukost hämtade bil och så åkte mamma, jag och syrran mot Uppsala. På eftermiddagen var vi på tvåårskalas. Mitt barnbarn fick en cykel med stödhjul och skaft bak att hålla i för en vuxen, inslagen i svarta sopsäckar, för att det skulle vara ett paket att öppna. Paket är viktigt när man fyller två. På kalaset deltog utöver vi tre som kom i bil från Lindesberg, även min bror och min systers familj som kom i bil från Stockholm. Vi smaskade i oss av min dotters otroligt goda bakverk och pratade både nutid och framtidsplaner. Jag lekte polis och stoppade cyklande barn, som trampade runt, runt i lägenheten.
Efter att Stockholmarna åkt hem gick jag mamma, bror och dotter med familj hem till mig och fixade mat. Mina två barnbarn cyklade på varsin cykel och tvååringen var mycket stolt över ”min cykel”. Min mammas tåg till Nyköping gick strax före åtta och min bror följde med till stationen. Jag vinkade åt barnbarn som cyklade runt på min innergård från min balkong, var för trött för att följa med ner. Därefter inplockning av matrester i kyl och frys, disk in i diskmaskinen, avtorkning av bord, uppackning av kläder. Och så avkoppling i favoritfåtöljen med dagstidningar och Sudoku. Nu sitter jag i sängen med datorn i knäet och ska bara klistra in dagens blogg. Klockan är snart halv tolv och i morgon är en ny intensiv dag. Livet är härligt och jag är trött. Försöker förstå hur det känns att fylla två år och ha en egen ”min cykel”.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar