Läkarbesöket idag

Före läkarbesöket
När jag cyklade till mitt läkarbesök i förmiddags tänkte jag på hur fort alla träd har fått fullstora blad. Trädkronorna är härliga barnkammare för alla nykläckte fågelungar. Fågelföräldrarna sliter för att ge ungarna mat, men jag undrar hur många fågelungar som överlever vintern. Fågelföräldrar tänker nog aldrig på om slitet är meningsfullt, de bara gör, medan jag tänker på många olika om…

Njuter av tulpanerna i stadsparken. Mörkt cerisa och vita tulpaner har blandat s med blå pärlhyacinter. Den vita färgen påminner om renhet och meditation, om födelse och död. Mitt liv är varken som fåglarnas eller som tulpanernas. Det är jag både nöjd och ledsen över. Vill både kunna vara stilla som en vit tulpan, sjunga som en koltrast och kunna planera mitt liv. Jag är nervös för hur mina värden ser ut och vilken behandling jag ska få. Har hållit tillbaka oron och sovit gott i natt. Efter frukosten i morse var jag däremot alldeles skakig.

Läkarbesök

När min läkare kommer in i behandlingsrummet försöker jag utröna av hans min hur mina värden utvecklats. Han ser allvarlig ut och jag vet inte alls vad han ska säga. Kan inte alls tolka minspelet. Äntligen får jag sedan veta att Ca 15 i princip ligger still, från 64,9 till 64. Min läkare tror att den behandling jag får hjälper och skriver ut ytterligare två behandlingar med Caelyx. Om antiöstrogentabletterna har effekt kan ingen veta, men jag ska även fortsätta med Femar. Läkaren ser glad ut när han går ut ur rummet, vilket jag uppfattar som att han tror på min behandling och bryr sig om hur det går för mig. Jag känner mig sedd som människa och är inte bara en anonym patient.

Jag är glad över att få fortsätta med samma cellgifter. Skönt med behandling var fjärde vecka istället för oftare och skönt att veta vad som gäller två månader framåt. Är väldigt lättad och står helt klart ut med att behandlingen innebär problem med framförallt fötterna. Det blir att fortsätta smörja in med olika krämer, inget tryck från skor veckan efter behandlingen och försiktighet med längre promenader och värme i sommar. Antifotsvampmedel ska jag inte använda, enligt min läkare.

När jag kommer ut från Ackis ringer jag några samtal. Är glad men känner mig fortfarande lite skakig. Vill gråta.
Sällskap vid läkarbesöken

Jag är van att träffa min läkare ensam. Någon gång har min dotter varit med och någon gång en kompis. Idag precis som vid många andra besök kände jag inget behov av sällskap. Är däremot väldigt glad över att flera vänner erbjudit sig, så jag känner att jag är inbäddad av vänner som bryr sig. Tack för alla erbjudanden om att vara ett stöd. Det ger mig kraft att kämpa.