I kväll gick jag på Friskis o Svettis. Det gick bra. Kände av svanskotan lite grand och tungan lite grand men det är bättre. När jag jympar och jobbar tillhör jag kategorin som uppfattas som ”Friska”. Det är en identitet som jag vill ha. Jag vill inte uppfattas som sjuk, men jag är ju det. Jag har en kronisk sjukdom och risken är stor att den förorsakar min död.
När jag jympade tänkte jag på att min läkare sagt att den medicin jag nu går på klarar kroppen att få ca 20 behandlingar av. 20 behandlingar = 20 månader. Och sen då? Vad finns det då för mig? Taxol kanske, och sedan då? Och så tänkte jag på att jag vill leva länge och eftersom jag troligen inte får det, så vill jag hinna med mycket när jag lever. Och jag vill ha möjlighet att ta farväl till nära anhöriga innan jag dör. Jag vill inte lämna en massa frågor efter mig, en massa outtalade saker, som kan vara viktigt för dem som får leva vidare. Detta tänkte jag på när jag jympade, men det såg nog ingen på mig, för jag såg säkert ut som jag tillhörde kategorin Friska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar