I förmiddags gjorde jag mitt andra jympapass denna vecka. Kändes ännu bättre än i torsdags. Studsade runt till en inspirerande jympaledare och kände styrkan och konditionen i kroppen. Härligt. Under en timmes jympa hinner man också tänka en hel del.
Jag tänkte på att jag fortfarande känner av mina nedre ryggkotor, men att tidigare känningar i andra delar av mitt skelett faktiskt är nästan borta. Undrade om cancern kommer tillbaka i de delar av skelettet som den redan angripit och som sedan har läkt ut. Ska fråga min läkare om detta.
Jag har sett många bilder av mitt skelett, eftersom jag sedan hösten 1998 säkert gjort närmare 20 MRT (magnetkameraundersökningar). Några bilder har jag fått kopior på och dessa bilder ger en ganska hemsk bild av mitt skelett, med stora angrepp av metastaser överallt i kotor m.m. Samtidigt har jag fått informationen att detta bara är bilder, där man inte säkert vet vad som är aktiva cancerceller nu och vad som är utläkt. Det enda man säkert kan veta är om nya cancerceller har angripit frisk vävnad.
Jag tror att det är bra för mig att jag använder skelettet genom att t ex hoppa och studsa under jympapassen. Inbillar mig att detta stärker skelettet, precis som det gör för alla icke cancersjuka. Känns därför extra härligt att jag kan och klarar. Oroar mig för den dag jag inte längre klarar detta. Vad händer med mitt mentala tillstånd då?
Under jympan tänkte jag också på den bok jag skrivit och inte gett ut. Jag har ca 140A-sidor skriven text i min dator. Min avsikt var att publicera detta, men sedan har jag tänkt att det jag skrivit är en blandning av väldigt många olika saker. Det jag skrivit handlar om mina 11 år som kommunalråd, om mina över 20 år i kommunalpolitiken, om mina personliga minnen, om den cancersjukdom jag har, om demokrati, jämställdhet och integration m.m. I bokutkastet kommer också min syn på en del personer jag haft debatter och dispyter med fram. Nu tänker jag istället att jag ska dela upp och eventuellt skriva om. Och att inte lämna ut makthavare om det inte gynnar mina syften att stärka demokratin.
Denna ”leva med cancer”blogg är ett led i att separera det jag tänker och känner om den cancersjukdom jag har från annat. Idag ska jag börja på ytterligare en blogg om politik, om demokrati, jämställdhet och integration. Få se om jag hinner innan jag ska bort i kväll.
Tänkte också på att jag räknar med att få leva så länge att jag hinner skriva om boken om jag vill. Därför har jag skaffat en liten dator, som jag kan ha i knäet i en sjuksäng om det behövs.
Ingen vet hur länge hon/han får leva. I optimistiska stunder har jag trott att jag ska bli frisk, men frågetecknen har alltid funnits. Tron på att det finns en möjlighet att bli frisk finns fortfarande, men jag känner mig inte så stark i denna tro längre. Däremot räknar jag med att får leva i minst 2 år till, så att jag hinner skriva allt jag vill uttrycka. När jag fick cancerbeskedet var jag orolig för att inte få leva till sommaren och sedan dess har det gått snart 16 år, så……
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar