Berättelser

RUM
Tystnaden
ger rum för mig
Rum för min trötta tanke
min rastlösa oro
min djupa sorg
och min vrede

Allt ryms i tystnaden
Inga ord sätter gränser
och förbjuder

Tystnaden
ger rum för Gud
Rum för min stora längtan
min kropp och min vilja
min svaga tro
och mitt tvivel

Allt fylls i tystnaden
Inga ljud spärrar in
och slår sönder

Lars Björklund, ur Modet att ingenting göra

Lars Björklunds texter tycker jag mycket om vilket jag bloggat om tidigare, se Om varat och görat. Därför tog jag med mig hans bok till dagens äta soppa och ”läsa något tänkvärt möte” hemma hos en kompis.

Kom hem från mitt nyårsfirande på landet vid lunchtid idag. Var trött efter nattens hostande, men behagligt till mods efter en stillsam nyårsnatt med två andra kvinnor. Tänkte först strunta i dagens sammankomst, men bestämde mig sedan för att försöka gå. Om jag inte orkar gå hela vägen så finns det bussar, tänkte jag. Vinden blåste och det mesta var vitt i olika nyanser. Njöt av trädens grå siluetter mot allt det vita på min promenad och gick hela vägen till Täljstenen.

Åt gott och fick många tänkvärda berättelser och dikter. En kompis sjöng Nils Ferlin, vilket gav extra mycket känsla åt texten. På vägen hem har jag tänkt mer runt berättelser och dikter. Lars Björklunds bok Modet att ingenting göra är en blandning av dikter, berättelser och reflektioner.

Berättelser är bra för att ge ramar och struktur åt varandet och görandet. Berättelser kan underlätta förståelsen av saker man själv varit med om och bli ett bra stöd i läkningen av svåra upplevelser. Berättelser kan också förmedla intressanta och nya tankar till andra, liksom berättelser kan förmedla varm humor eller spänning.

Samtidigt kan berättelser förytliga och låsa in skeenden i förenklade ”sanningar”. Berättelser kan bli till medveten eller omedveten maktutövning, där den som berättar tar sig rätten att förenkla saker som hänt. Andra och andras perspektiv på händelser kan på så sätt osynliggöras. Jag vill inte bli till en schablon i någon annans berättelse. Jag har en del berättelser som jag brukar framföra vid olika som jag tycker lämpliga tillfällen. Tänker att jag ska vara varsam med hur jag beskriver andra i mina berättelser.

Poesi kan vara berättelsens motsats. Poesi öppnar upp och ger många olika möjligheter till tolkning. Berättelser kan begränsa tanken och poesi öppna upp tanken. Jag tycker att Lars Björklunds bok är ett utmärkt exempel på att både berättelser och poesi behövs. Ska skriva ut dikten RUM och sätta upp den där jag ofta ser den för just nu behöver jag poesi och är lite trött på berättelser.