60 år

Idag skulle du ha fyllt 60 år. Jag saknar dig så mycket och jag önskar att du funnits här! Hoppas att du finns och har det bra någon annanstans.
/Lisa
Här kommer lite bilder från bloggen...

Ett helt år....

Jag saknar dig mamma!!! Ett helt år har gått och jag önskar du kunde fått vara här...// Lisa

Minnesannonsen i UNT: http://familjeannonser.unt.se/tpics/UNT/pdf/18199047.pdf

Gravplats

Nu har urnan sänkts ned i jorden och mamma har fått en mycket fin plats att ligga på. Under ett träd med utsikt upp mot Gamla Uppsala kyrka och ner ut över åkrarna. En mycket solig och fin dag har det varit!

                                   //Lisa

Begravning

Idag var begravningen i Gamla Uppsala! Massor av fina människor kom till en mycket minnesvärd begravning samt minnesstund. TACK!

Dödsannonsen: http://v2.lokus.se/Exp_view_print_all.asp?cgProductID=5301603

                                                                   //Lisa

Vila i frid kära mamma!

Det är med stor sorg som jag måste meddela att min älskade mamma stilla somnade in igår kväll. Hon var en kämpe in i det sista. Senast i lördags var hon hemma hos mig för att fira min dotters ettårsdag. Tyvärr försämrades hon sedan snabbt och lades in på avdelning 78 C i söndags. Hon har under den senaste tiden varit omringad av nära och kära vilket jag vet att hon mått mycket bra av. Igår kom massor av hennes fina vänner på besök och trots att hon hade svårt att svara log hon när någon kom. Framåt eftermiddagen var hon svårare att få kontakt med och strax efter kl 21 tog hon sina sista andetag. Hon såg fridfull ut och verkade inte rädd eller uppleva någon smärta. Hon hade familjen runt sig.

Den här bloggen och alla läsare har betytt oerhört mycket för henne. Jag lovade henne att skriva här när hon dog vilket jag nu tyvärr får göra. Just nu känns det så enorm tomt och saknaden efter min fina mamma är stor...

Mamma på Jogersö 2/8

Min tappra mamma ,direkt från sjukhussängen till fjällvandring i Grövelsjön 16/7

Agnes och mamma 23/6

               Vila i frid bästa mamma!! Du är älskad och saknad av många!

                                                                                                                               //skrivet av Lisa

Lite nuläge

Nu har mina trombocyter gått upp. Ligger på106. HB är 108. Min benmärg funkar alltså bättre. I morgon ska en läkare tömma min buk på vätska.
Badar i vänners omtanke, får massor från andra som ger mig energi.

Många läser för mig från "Den tibetanska livs och dödsboken." Den ger möjligheter att samtala och reflektera ihop.

Dotter och barnbarn var här idag. Det är så mycket som ger livsenergi.

Backlök från gamla trädgården

Varma minnesmärken och spår

Har haft besök av flera vänner i veckan. Igår var en gammal vän från tidigare gemensamma boende här, i förgår en gammal arbetskamrat. Kan känna hur alla sätter sina varma små spår i mig, minnesbilder, små saker de gjort för mig, m.m. Vill gärna ge bort lite minnesmärken, till vänner jag tänker mycket på.

Inte för att jag förväntar mig vara något speciellt för dem, utan om de vill ha på djupet av sina jag. Helt kravlöst.

Det handlar alltså inte om revirmarkering eller makt, utan om något att ibland fästa tanken på och ge sig tid att reflektera.

Därför köper jag in och ger bort boken ”den tibetanska livs och dödsboken” till nära vänner.

Har arbetat med och börjat bearbeta Fonus bok, den vitadödsboken. Pratat med min dotter, gått igenom med en vän och ska prata med min dotter igen. Vita Arkivet är ett dokument där du talar om hur du vill ha din begravning utformad, vilka försäkringar du har och var dina juridiska handlingar finns förvarade. Du har alltid möjlighet att ändra och komplettera dina önskemål. Känns bra att jag nu tar tag i, skriver ner och tänker på min egen begravning. Vita Arkivet breddar mitt tänkande och innehållet såväl konkret som varmt.

Jag kan sedan förvara mitt Vita Arkiv hos Fonus. Du kan ladda ner såväl vägledning som ifyllningsblankett här.

Har flera vänner som gjort detta, trots att de inte är skruttar som jag. Tror det är bra för alla parter att försöka hitta sina tydligheter.

Också lite politik:
Bygg in skydd i samhällslivet mot girighet. Livet är så mycket mer än materiell status och makt. Gör vi inte det har mänskligheten snart förstört sina livsmöjligheter på vårt jordklot.

Agerandet i t.ex Syrien är en tydlig signal på dumhet. En annan är oansvarigheten avseende växthuseffekten. Vilka ska ta mer ansvar och var finns ditt personliga ansvar?

Jag älskar såväl små blommor som stor träd, som omsorsfullt skött skog.

Mer tid på vänner, existentiella frågor och cancer. Mindre om politik.

Slutar mer och mer att läsa tidningar och böcker. Orkar inte sätta mig in i nya politiska frågor. Har inget direkt nytt att säga. Fyller inte på mig själv politiskt och kan därför inte längre bidra. Tänker sjukskriva mig helt. Så det blir lite bloggande om cancer, existentiella frågor och hur jag mår jag skriver om.

Däremot kommer miljö, jämlikhet och vänsterpolitik alltid att vara en del av mig. Jag är socialist, feminist och miljön är livsavgörande.

Fredsrosen

och Claesrosen vissnar snart. Mina vackra rosor tappar det ena kronbladet efter det andra

Jag mår alltså ganska pest totalt sätt, men står på benen. Mår samtidigt bra av all omtänksamhet, all kärlek, alla fina samtal jag omges av. Alla människor jag möter har enormt många fina sidor som jag får njuta av.

Tömningen av vätska i bukhålan gör dessutom allt lite lättare.

Tunga men förväntade besked

Nu växer mina metastaser och det går inte att göra något för jag har för låga trombocytvärlden. Det finns alltså medicin som min kropp inte orkar med, men som kan ”slå tillbaka”. Typ ”cancern slogs ut, men patienten dog också”, alternativt ”cancern tog död på patienten, eftersom patienten inte kunde överleva medicinen”. Hoppet framåt är alltså högre trombocytvärlden och det är ingen idé att fylla på utifrån, för det hjälper inte benmärgen att komma igång. Hoppet är inte helt ute, men mitt timglas töms….

Jag var förberedd på detta, men det känns för jävligt ändå. Djäkla cancer.

Både min syster och min dotter har varit med hela dagen. Så skönt att ha dem med och få dela tunga besked och att de också får samma besked.

Tömingen av bukvätska gick bra. Jag bar på 3,9 liter.

Hör i mitt huvud Bellmans fras ”Fredman drick ur ditt glas, se döden på dig väntar, när Fred Åkerström sjunger den.

I morgon åker jag nog med min dotter och familj till mamma i Sörmland.

En ny fredsros blommar

Och när min syster kom i måndags hade hon med en bloomande blomma från min gamla trädgård med min äldkade skära ros. Den lever vidare i hennes trädgård. Jag gläds åt ett få fortsätta se och lukta på den.

Kram på er alla kärleksfulla, glada, arga eller sorgsna människor.

Seg

Idag och i går har jag inte gjort många knop. Mest legat o glott, men också haft lite yogagymnastik. Är seg och som i ett vakuum. Vill inte riktigt. Hurk.

Buken spänner. I morgon ska jag till Ackis för att

• Kolla min  ”port a cut” som nog vänt sig 180 grader
• Träffa läkare och få svar på skiktröntgen i huvud, lungor, buk
• Blodprover av alla sorter
• Framtida behandling
• Tömma buken på troligen många liter vätska.

Min syster kommer i kväll och följer med mig.

Som ett polarullsskrufs, men inte lika mjukt. Men mer av gräsets veka hårdhet.

Duktig flicka

Om man håller sig i solen av Johanna Ekström påstås vara en självreflektion bok utifrån hennes barn- och ungdomstid. Den är recenserad i min lokaltidning av John Sjögren ”I det perfekta hemmet”  Han läser en duktig prosa som gör honom genuint bedrövad.

”Duktig. Det måste vara ett av det svenska språkets mest förrädiska ord. Det låter ju så oskyldigt, men kan om det används oaktsamt få sådana förödande konsekvenser. För de flesta är det dock numer ett väl etablerat faktum att just duktig är ett ord man bör akta sig att alltför ofta belöna sina barn med.

Om ett barn får uppfattningen att hon endast uppskattas för det hon gör, inte för den hon är, finns en överhängande risk att barnet växer upp till en högpresterande, måhända visserligen mycket framgångsrik, men också känslomässigt förvirrad person, ständigt på jakt efter den bekräftelse, den klapp på huvudet, som säger att hon är duktig, att hon är älskad. Men älskad ska man aldrig behöva göra sig förtjänt av att vara. Kärleken, om den är sann, är aldrig villkorad.”

Jag har flera gånger bloggat om problematiken med duktighet. Hur mycket handlar duktighet

• om maktstrukturer och patriarkat, där kvinnor ges negativa epitet?
• om att en tror det möjligt att vara perfekt?
• om negativa tävlingsmekanismer?
• om fostransprinciper?
• Och framförallt: Vem har ansvar?

Jag tycker att ansvaret ska fördelas mellan framförallt tre olika delar.

1. Samhällets, familjens, skolans och gruppens ansvar. Bristen på jämlikhet
2. Patriarkatets och politikens ansvar
3. Det personliga ansvaret.

Ingen är varken bara ett offer eller bara en förövare. Jag gillar debatten som pågår, när den är nyanserad och reflekterande. Ett viktigt faktum är att många, särskilt unga kvinnor, mår dåligt och skadar sig själva.

För länge sedan köpte jag en bok, jag ännu inte läst, Varför går hon, Om Misshandlade kvinnors uppbrottsprocesser av Carin Holmberg och Viveka Enander. De har intervjuat tre kvinnor om deras processer. Har ännu inte läst den, men ska snart utan dåligt samvete och duktighet. Läsa för att jag har lite mer energi och vill…..

En stor del av mitt liv och mina tankar har jag ägnat åt politik, åt att försöka påverka samhället i den riktning jag tror på. Detta är en del av min identitet som jag är stolt över. Kan också använda ordet duktig, men jag klarar nog inte att bli benämnd duktig, just för att det har så negativt kvinnligt könskodad klang.

Jag har delvis valt politisk aktivitet före sociala relationer och ledighet. Det har varit medvetna val som jag inte ångrar idag.

Jag märker att jag väljer att använda min tid och tankekraft på ett helt annat sätt nu. Känner hur jag ständigt utvecklas och får nya perspektiv. Mina ideal och politiska grundsyn har inte förändrats, men mer tid går till sociala relationer och till närmaste familjen. Likaså lägger jag mer tanketid på dåtiden och nutiden än jag gör på framtiden. Det är också medvetna val. Jag är helt enkelt mindre engagerad i omvärlden och mer i min närhetsmiljö och min egen livskvalitet.  

För övrigt har jag lite mer ork och energi nu än jag hade för några dagar sedan.  

Ängsklocka från min gamla trädgård

                                                                                                                               

Vänner - en rikedom och så om politik och moral

Min gymnasiekompis från Nyköping kom hit i går eftermiddag och stannar en natt till. Jag mår så bra av att ha en varm kärleksfull människa här. Vi kan vara raka mot varandra, så det är hela tiden öppna kort som gäller. Har gjort lite småutflykter, Domkyrkan och Linne´s Hammarby. Morgonbestyren med hulkkräkningar bukspändhet, illamående, m.m. blev lättare. Vänner är en stor rikedom för mig.


Linnes Hammarby

Tänker också  och pratar politik. Vem/vilka anser sig sitta inne med sanningen? Vill kräkas åt folkpartiets, med även övriga borgerliga regeringspartiers ständiga krav att stå för den rätta vägens politik. Tänker t.ex. på Fp:s  gamla finansminister 91- 94, som påstod att dåvarande ekonomiska inriktning, med nedskärningar som det enda möjliga och rätta. Den politiken försatte Sverige i värre kriser. Efter valet 1994 tog socialdemokraterna och vänsterpartiet ansvar. Centerpartiet drev igenom några ojämlika förslag med s. Det finns skäl att vara kritisk till de beslut som vänsterpartiet då tog, men det blev kontroll på ekonomin och Sverige fick manöverutrymme. I Uppsala tog så småningom också s, v, mp ansvar och kommunen kom ur underskottsproblematiken. Visst togs också tveksamma beslut i Uppsala som slagit mot hållbarhet och jämlikhet men kommunen fick manöverutrymme mot kapitalet.

Angående Stockholm Pride har P1 haft fler intressanta inslag. Ett inslag tog upp att ”Bögar, flator, transpersoner och queera firar och samlas i en gemensam manifestation för rätten att blir kär i vem man vill. Men kan verkligen alla hbtq-personer samsas under samma regnbågsflagga? De senaste dagarna har flera debattörer varnat för att vänsterextremister "kidnappat" hbtq-rörelsen. Vem är Pridefestivalen till för? Hör journalisten Annika Hamrud i samtal med Tomas Hemstad, journalist och medförfattare till boken Bögjävlar.”

Likaså här

Nu har jag letat på nätet över uttalanden som jag hörde i veckan om folkpartiet och Stockholm Pride. De vill inte inse att en del Hbtq-personer måste gömma sig för polisen p.g.a. utvisningshot, att polis och militär i tåget gör att några inte vågar delta. Det där med öppenhet ibland skapar adekvata rädslor. Fp sätter istället gränsen för vad som är tillåtet, vilka normer styr.

Det är också en välkänd inriktning av skolpolitiken, ordning och reda, piska och morot.

Folkpartiets liberalister borde ständigt fråga sig: Frihet för vem, sanning för vem, norm för vem? (Kanske inte mitt ansvar att tycka om dem, men jag är undrande och tycker detta är oerhört viktigt.)

Dessutom efterlyser jag fler etik- och moraldiskussioner i alla partier.

Mitt nuläge

Nu är jag inskriven i sjukvårdsteamet. Det innebär att såväl läkare som sjuksköterskor kan komma och behandla mig i hemmet. I går var de här för första gången, gick igenom och städade bland mina läkemedel, ändrade i min medicinering, tog blodprover, m.m.

Idag ringde läkaren. Jag hade alldeles för låg trombocytnivå. Läkaren vågade inte tömma min buk på vatten, eftersom blödningsrisken är för stor. Jag får alltså fortsätta släpa runt på en massa vätska, som trycker på olika organ. Alternativet är att läggas in på avdelning, göra massor av undersökningar och bryta ned kroppen på andra sätt. På måndag tas nytt trombocytprov. Innan dess ska jag varken ta Fragmin eller cellgifter. Ipren ska jag överhuvudtaget inte använda. Kände mig förstås nedklubbad.

Konstigt nog känner jag samtidigt lite framtidstro och energi. Buksmärtorna kommer och går. Tror jag ska kunna peta i mig lite mat ändå.

En kompis kommer snart hit med potatis, lök, ärtor, sallad m.m. från sin odlingslott.

Försöker göra yoga och gymnastik på morgonen. Blev så mycket stelare efter att jag var inlagd på avdelning. Jobbar på att bli lite mjukare och lite starkare. Ligger jag bara still så förtvinar jag snabbt. Igår tog jag 10 mg morfin och låg i sängen flera timmar på eftermiddag. Vaknade till: Tänk om jag somnar in och dör nu. Kändes tryggt, men vill ta farväl av nära och kära först. Tänker också att det finns människor som bara somnar in utan direkt förvarning, men sällan av cancer. Döden är ofta en process med längre övergång än några timmar. Jag är inte döende.

Blommande potatis från min gamla trädgård. Mums med färsk potatis oh smör

kapitalismens giriga fingrar på verkar oss alla vår vardag

Kapitalismens girighet och maktlystnad håller på att bryta ned förutsättningarna för mänsklig existens på vårt klot. Naturen utarmas och förgiftas, klimateffekterna av växthusgaser förstör förutsättningarna för att överleva för det mesta som lever idag, ekosystemtjänsterna slås sönder, m.m.

Kapitalismen och patriarkatet ökar ojämlikheten och försämrar hälsan för många. Ett samhälle som bygger sin grund i att några måste vara fattiga för att systemet ska fungera är ett sjukt samhälle. Vi bygger allt mer in oss i ett system som genomsyras av ekonomismen, istället för att bygga ett samhälle som är bra för människor och andra levande varelser. Demokratin får ständigt stå tillbaka för att öka den ekonomistiska tillväxten. Verktygen är falsk retorik. Många makthavare uttalar en sak för att det ger stöd, men konsekvenserna av besluten blir ofta något helt annat. Tilliten till samhällets och människors gemensamma förmåga att göra gott försvinner.

Kapitalismen omöjliggör t.ex. för många att uppnå ett rimligt boende. Tycker den här debattartikeln i min lokaltidning av en arkitektstuderande visar på viktiga problem, som är enkla att lösa om viljan finns.

Kapitalism och borgerlig marknadspolitik drabbar också mig som bröstcancerpatient. Mycket har blivit bättre sedan jag drabbades 1994, men politiken slår sönder de viktigaste delarna av utveckling och helhetssyn. Efter att mammografin privatiserades har de flesta fått vänta längre.

För mig tog det drygt tre veckor från jag kände två knölar i bröstet tills jag låg på operationsbordet. Nu tar det månader. Jag behövde aldrig köa och vänta. Ekonomismen styr idag sjukhusen i stället för människors hälsa.

Andra problem är privatiseringar av Apoteken och att dyrare läkemedel ska bytas ut. Servicen och tillgången till de läkemedel jag behöver fungerar sämre. Dessutom byts ständigt färg, form och namn på de läkemedel jag använder. Det tar tid och är stressande att veta när jag ska ta vad och hur de olika tabletterna ska se ut när jag ska ta mina mediciner. Med nästan 20 olika recept, där en del tas vid behov går det inte heller att göra klart i god tid. Är rädd att jag felmedicinerar.

Privata lösningar som bygger på vinst gör oss mer och mer beroende av kapitalistiska monopol idag. Vatten ses t ex som en vara och inte som en mänsklig rättighet. Nästan all organisering av aktiviteter är beroende av Facebook. Google har koll på dina behov, så att fler varor exponeras mot dig utifrån det som anses vara dina behov. Min dator föreslår vad jag ska skriva, köpa och göra. Kapitalismen och makthavare bygger ett samhälle, som styrs av vinst, istället för av dina behov. Människan har blivit till för marknaden. Först när tillräckligt många vill ha en förändring blir den möjlig. Om människor däremot bara ser till sina egna kortsiktiga behov, blir människoliv bara en kort epok på vårt klot.

Lotusblomma i botaniska trädgårdens tropiska växthus

Fler bilder från balkongen

Grövlan på väg söderut i onsdags, liksom jag

Ingen särskild vacker bild av mig i nya Stetsonhatten, men så här kan jag också se ut

Längtan

Min största kroppsliga längtan är nästan alltid att få lägga mig raklång och vila. Helst med vänner runt mig och allra helst med barn och barnbarn nära. Barn och barnbarn blir jag aldrig trött av. De ger istället massor av energi, oavsett de är glada, arga eller ledsna. Deras konflikter och ibland stubinhumör hjälper föräldrarna dem med på ett mycket konstruktivt sätt.

Däremot har jag lite egen kraft att ta mig upp och komma igång. Fastnar i viloläge, som egentligen aldrig är riktig vila. Är bara trött. Morgnarna hemma har ofta varit hemska. Jag har kräkts, hulkat och haft diarré. Känt mig som en riktigt gnällig hund. Gnytt, uttalat ”jag vill inte” och hulkat.

Orken till att blogga, läsa och ringa andra har varit minimal. Saknat drivkrafter. Kanske har det lättat något pyttelite sista två morgnarna, innan jag börjat göra mig i ordning. Har känt lite mer hopp över att något ändå ska bli bättre för en stund. (Det är inte så att allt blir sämre hela tiden, men när en del bli lite bättre försämras jag på anda sätt så helheten försämras).

Läste tidigare blogginlägg och såg alla stavfel och lite konstigheter. Funkar inget bra att blogga i sängen. Ska försöka sitta vid ett bord istället. När jag frågar min onkolog hur länge jag får leva, så svarar han att det beror på hur mycket jag rör mig och är aktiv. Följer jag min kroppsliga längtan att bara vila, så kan mitt liv ta slut väldigt fort.

Under några dagar har jag känt för att ”ge upp”. Känns meningslöst att fortsätta kämpa med mat, motion och att ”göra något”, när kilona ändå rasar, musklerna försvinner och matsmältningsproblemen bara fortsätter. Detta är ett skäl till att jag bloggat lite.

Men jag får också lite energi då och då. Vänner har hjälpt mig med växterna på balkongen, så här kommer några bilder.

Längtan för mig kan vara så mycket olika saker. Från att helt vilja lägga mig ner och ge upp till att ta ett foto på min Fredsros.

Dagens blommande Fredsros

Drygt ett dygn i Grövelsjön

Kroppen fungera bättre. Jag orkar med att umgås mycket min dotter med familj väldigt mycket och de verkar orka med mig. Vi har det bra tillsammans vilket ger styrka, energi och glädje. Jag dristade mig till att säga att ”Det här gör vi om nästa sommar.”  Fick bara jakande svar. Trodde knappt att det skulle vara möjligt att resa iväg för några veckor sedan. Är lycklig.

I övrigt åker vi hemåt i morgon.            

Däremot funkar IT och mobil dåligt. Allt tar orimligt lång tid. Somnar gång på gång, från datorn. Nu släcker jag ner för i dag. Kram

(Tyvärr så kom jag inte in på internet, vilket gjorde att jag inte kunde publicera detta, när jag var i Grövel. Igår var jag för trött. Fortsätter däremot att ha i en lycklig känsla i en trött och sliten kropp.)

Väster om Grövelsjöns fjällsttation. Nedan kommer en till Grövlan och därefter Silverfallet och Norge

14 juli o fortsatt osäkert

Mitt fortsatta liv är fortsatt osäkert. Jag har fortfarande lite kunskap om de behandlingar jag får fungerar. Började med cellgifter i tablettform i går. Har fyllt på med talk mellan lunghinnorna och hoppas att detta tätar mot lungvätskan. Det rinner fortfaranade vätska från buken. Har hittills kommit drygt 6 liter. Gjorde ont i går med alla slangar. Fick massor av morfin och var ganska borta från omvärlden. Orolig över när och var det skulle göra ont. Har sovit hårt i natt.

Min onkolog sa att det är bra om jag är uppe och går mycket. ”Sängläge = dödläge”. Känner mig piggare, har med ork idag. Hoppas kunna åka till Grövelsjön och vara där måndag, tisdag, onsdag. Hoppas, hoppas, hoppas, hoppas. Detta livs sist längre resa i så fall???

 Fick fina teckningar av mina barnbarn i förra veckan. Försökte men lyckades inte.

Var sin bild från mina äldsta barnbarn. Minstingen utvecklar andra sidor av sig själv.Därför lägger jag ut det jag gjort först nu. Har nyligen kommit till Grövelsjön och återkommer.

Inlagd

I går fick jag en kateder insatt för att tömma ut vätskan mellan lunghinnorna i vänster lunga. Därefter skrevs jag in på vårdavdelning 78C. Idag har jag opererat in ytterligare en kateder. Denna gång i buken. Nu får jag blod genom min port- a cut. Jag har tre olika plastslangar, två som tömmer ut kroppsvätskor och en som fyller på med nya.

En vän sa att jag liknade Frida Kahlos bilder på sig själv. Se bilder här och här. Ett myller av slangar hit och dit.

Ska börja med nya cellgifter i tablettform. Ständig vätskepåfyllnad mellan lunghinnorna beror troligen på metastastillväxt. Nu hoppas jag på att cellgifter och talk mellan lunghinnorna ska göra min kropp lite bättre fungerande. I går kollades min urinblåsa, eftersom den såg ut att vara fylld av urin. De ville sätta en urin kateter, men en ordentlig ultraljudsundersökning visade att vätskan fanns någon annanstans. I morse fick jag bukkatetern men det kom väldigt lite vätska. Visste alltså inte var vätskan fanns, fören en sjuksköterska skull ta bort den efter 10 timmar. Precis innan hon skulle dra började det rinna och nu har jag tömt på mer än 2 liter. En slang i bandaget hade legat klämd. Nu tvingas jag sova med två dränage, men det är tur att felet upptäcktes. Annars hade jag tvingats bära runt på flera liter vätska, som tryckt på olika organ.

Läkare har skrivit till sjukvårdspatrullen, så att sjukvården kan komma hem till mig istället för att jag åker till Ackis. Känns dubbelt. Skönt att enkelt kunna få hjälp, men samtidigt ett kliv nedåt i mitt livs nedförs trappa. Samtidigt sker det lite då och då positiva förändringar i det lilla. Har inte haft infektioner under naglarna på länge, hostar inte slem och näsan är ren, har inga större problem med smärta i skelettet, just nu inget ödem i handlederna och det finns säkert mer på min positiva lista.

Vart leder nästa trappa och nästa dörr?

Dörr och trappa ut från mitt gamla hus

P1 Cancerlandet nu på lördag, Almedalen och gubbstruttar

Tycker att journalisten Marcus Morey-Halldin
 tagit en bra bild på mig.

Nu ligger information om nästa avsnitt i ”Cancerlandet” ute på P1:s webbsidor. 

Lyssnar på dagens sommarpratare Daniel Sjölin. Hans beskrivning av hur smygrasism, homofobi och kvinnoförrakt grodde i honom som tonåring i början av 90-talet ger bra bilder av hur ”vi och dom” kan bli en del av människo- och samhällsföraktet. Han beskriver sitt dåvarande jag som en ytlig gubbstrutt och pappskalle.

I går lyssnade jag på Göran Hägglunds tal i Almedalen. Det var många rallarsvingar åt andra partiföreträdare. Bedrövligt. Denna gång slapp vi höra om vardagens folk, men desto mer om familjen. Familjens rätt att själva bestämma. Ställer han sig aldrig frågan om vem/vilka som bestämmer i familjen, vilka som underordnas, vem/vilka som styr över familjenormen.  Är familj alltid kopplad till femtiotalets stereotypa bilder av den största lyckan i livet? GH är i mycket som Daniel Sjölins uppmålade kulturföraktande populistiska patriarkala gubbstrutt. GH kanske behöver KD men samhället behöver inte KD. Däremot ett parti som står upp för etik och själva lever upp till en genomtänkt moral.

Hör i efterhand på Annie Lööf. Gillar att hon pratar om långsiktighet. Samtidigt blir det dubbla budskap när hon efterlyser mer reformiver. Jag tycker att alla snabba och ogenomtänkta beslut från Alliansens sida har slagit mot just hållbarheten och långsiktigheten. Mer demokrati och delaktighet för maktlösa är viktiga ingredienser för att åstadkomma ett mer hållbart samhälle, enligt Agenda 21. Klimatkrisen oroar många så där finns skäl att skynda på, men hafsigt genomförda sjukförsäkringar, A-kasseförändringar, privatiseringar, m.m. har det varit alldeles för mycket av. Oavsett politisk inriktning ska väl hållbara beslut vara välutredda ur många olika aspekter. Gillar hennes tal om frimodighet, men detta behöver kombineras med eftertänksamhet. Bra att hon framförallt är självkritisk mot Alliansen och inte skickar en massa rallarsvingar åt oppositionspartierna. Däremot är hon mycket luddig när hon kritiserar oppositionens jobbpolitik. Då för hon framförallt fram känslobudskap, där Alliansen framställs som bra och oppositionen som dålig. Centern pratar miljöpolitik, men de behöver också omsätta retoriken till faktisk handling. Det som skrämmer mig mest med centerpolitiken är att de vill flytta ännu mer makt från anställda till arbetsgivare. Maktlösa underdåniga människor är det värsta hotet mot en hållbar jobbpolitik.

Jan Björklund börjar med krigens offer och att Sverige ska vara öppet och medmänskligt. Detta behöver folkpartiet också stå upp för i Alliansen, så att dagens politik förändras. Politik handlar mycket att prioritera det viktigaste och det märks inte i regeringens politik att folkpartiet står för öppenhet och medmänskliga. Är makten viktigare än medmänskligheten? Jan Björklunds fackföreningsfientliga politik, där var och en framställs som sin egen lyckas smed, är otäck. Skrota gärna Jante och stå upp för frihet, men dölj inte maktfrågorna, oavsett det handlar om utbildningspolitik eller jobbpolitik. Elitsatsningar och att motverka Jante är helt olika saker. Vem har kompetens och kan utse en elit?  Dem som själva tror sig vara mer kompetenta och excellenta är vanligen helt blind för sina egna kompetenser. Björklund hade fula påhopp på såväl MP som V. Trist med härskartekniker, såsom förlöjligande.

Eftermiddag och tidig kväll har jag tillbringat hos en kompis i hennes trädgård. I morgon klockan tio ska jag vara på lungmottagningen för att tömma utrymmet mellan lunghinnorna på vätska.



Kan och ska en definiera vad blågult är i politiska termer ?