Tankar om 2010

Har jobbat hela dagen. Varit lite småseg och gjort en del småfel, men också betat av några måste göra saker. Är lite rödkindad efter gårdagens kortisonbehandling och lite småhostig, men mår i övrigt bra.

Tidningarna är fyllda av året som gått händelser och jag tänkte göra detsamma på denna blogg. Årets tråkigaste händelse för mig är att Sverige fortsätter styras av moderaterna. Nedmonteringen av välfärden kommer därmed att fortsätta, inklusive fortsatt utförsäljning av våra gemensamt ägda tillgångar och fortsatt privatisering av offentligt driven verksamhet. Samtidigt upphöjer privatägda media borgerlig politik till norm och att det är den enda möjliga vägens politik. Det har blivit mindre av att granska makten kritiskt. Istället beskrivs regeringen Reinfeldt ofta i positiva ordalag. Sverige känns som en medial ankdam. Ni hör hur svart jag känner mig.

Jag har ingen ”Årets gladaste händelse”. Däremot finns det mycket jag gläds åt. Mina barnbarn är oftast en njutning att träffa och ger mig stor glädje. Cyklingen fungerar bra. Cykelvägarna är framkomliga och för det mesta välplogade, vilket gör att jag kan njuta av snön. Högerns valframgångar har gjort att många fler vill engagera sig politiskt på vänstersidan, så vänsterpartiet får många nya medlemmar. Jag har haft ett bra samtal med en av mina högsta chefer idag, så jämställdhetsarbetet fortsätter framåt på jobbet. Tycker ofta att det går för sakta, men kan konstatera att det åtminstone har hänt en del positiva saker.

Mina cancervärden började försämras redan förra hösten och i februari 2010 bytte jag behandling till Caelyx. Först var det osäkert om behandlingen hjälpte, sedan gick värdena åt rätt håll under några månader. Jag fick väldigt ont i ryggen i måndasskiftet juli/augusti och under hösten försämrades mina värden igen. 12 oktober bytte jag cellgift till Taxol, vilket gjort att mina cancervärden förbättrats. Nu känner jag stor tilltro till att behandlingen hjälper och kommer att fortsätta hjälpa mig länge (åtminstone ett halvår och förhoppningsvis flera år).

En liten jämförelse mellan Taxol, Xeloda och Caelyx.

Xelodas fördelar var att biverkningarna var relativt få. Bara lite trötthet och påverkan på fotsulor, handflator och naglar. Efter att Ca-15 normaliserats räckte det att äta tabletterna i två veckor och därefter fick jag uppehåll på två veckor. Jag klarade mig i nästan fyra år på Xeloda.

Caelyx fördelar var att det inte slår mot immunförsvar och blodvärden och att jag precis som med Xeloda hade fyraveckorscykler mellan behandlingarna. Den röda benmärgen påverkas bara marginellt. Nackdelarna var de smått absurda blåsorna jag fick på tårna om jag inte tassade runt i strumplästerna under en veckas tid efter behandlingen. Dessutom hade jag nästan alltid Candidasvamp. Cellgiftet påverkade handflator, fotsulor och naglar på samma sätt som Xeloda. Caelyx hjälpte mig nog aldrig fullt ut så metastaserna växte en del under behandlingstiden.

Fördelarna med Taxol är att det verkar hjälpa utan att stjälpa mig alltför mycket. Jag har mindre problem med Candidasvamp och slipper tassa runt i strumplästerna för att undvika blåsor. Däremot påverkar Taxol nervändarna i händer och fötter och mina fingrar blir fumliga. Dessutom har jag drabbats av neuropati i högerhanden. Precis som med tidigare cellgifter så blir jag trött av behandlingen och jag tror att Taxol påverkar min ork mer än de övriga två. Dessutom påverkar Taxol lungfunktionen och slemhinnorna i mag-tarmkanalen, så jag blir lättare andfådd och får diarréer.

För övrigt tänker jag oftare att jag närmar mig döden och min ork är sämre. Har däremot börjat hoppas igen på att jag ska kunna gå på något lättare jympapass, men svagheten i högerarmen gör att jag i så fall får svårigheter att göra alla rörelser. Hoppas på att högerbenet ska bli bättre. Jag tar inte lika ofta värktabletter för smärtan och idag har benet känts riktigt bra.


Under hela året har jag haft svårt att planera saker långt i förväg, eftersom jag har tvivlat på att jag ska orka genomföra mina planer. Kan så här i backspegeln se att jag har orkat med mer än vad jag har trott. Tvivlade t ex på att jag skulle orka läsa 7,5 poäng genusvetenskap under hösten, men det gick riktigt bra. Detta känner jag mig mycket nöjd med. Tror möjligen att 2011 kanske kan bli ett riktigt bra år för mig. OBS – se garderingarna med möjligen och kanske. Nästa plan är att åka iväg en långhelg med en körkompis, så nu ska jag titta efter möjliga besöksmål. Eventuellt blir det Finnhamn eller kanske Höga kusten. Får se….

Bra blodvärden

Sitter i en säng på Ackis och får Taxolbehandling. Mina blodvärden ser bra ut. Har för många vita blodkroppar, vilket säkert beror på förkylningen. Hemoglobin(Hb) har ökat till 126 och finns inom normalintervallet. Min kropp verkar klara Taxolbehandlingen och jag är glad. Frågade också sjuksköterskan som gav mig dagens behandlingh om erfarenheter av Taxol. Det finns patienter som får denna behandling under lång tid och det är då också vanligt med kortare uppehåll så att kroppen får vila.

I går på festen berättade en kompis att hon hade falsk ischias, vilket ger ungefär samma symptom som vanlig ischias. Jag har nu googlat på falsk ishias och tänker att jag kanske också har falsk ischias. Ska pröva med olika stretchövningar.

Tankar från sängen

Hörde inte när klockan ringde i morse, vilket beror på att jag nog inte somnade förrän vid fyratiden i morse. Vet inte varför jag har sömnsvårigheter just nu. Ett skäl kan vara hosta och förkylning, men det beror säkert på flera saker. Mår däremot inte särskilt dåligt av att ligga och glo ut i luften under natten. Får nog vila ändå. Känner mig för övrigt lite piggare, så jag tror att nuvarande cancerbehandling är bra för mig.

Har nu läst klart tidningen. När jag gjorde dagens SUDOKO, lyssnade jag samtidigt på ring P1. Fascineras av hur människor uttalar sig om andra kategorier och vad andra kategorier ska göra. En kvinna anser att feminister ska ta ett större ansvar för kvinnor inom islam som tvingas bära slöja. En man anser att kristna är psykiskt sjuka. Ring P1 är en blandning av människor som ringer, där några låter tvärsäkra, trots att dt framgår av inläggen att de är ganska okunniga. Andra är både kunniga och resonerande. Tänker att det är bra att programmet finns. Olika synpunkter kommer upp till ytan. När jag tycker att någon ”är fel ute” så kan jag ofta lita på att argumenten blir bemötta av någon annan. Frågeställningar stöts och blöts.

Själv känner jag ett ansvar att offentliggöra ställningstaganden jag tycker är viktiga för samhället och det är jag naturligtvis inte ensam om. Ofta känns det dessutom skönt att ha sagt vad man tycker istället för att smyga och tiga. Sen gäller det att också acceptera att andra tycker annorlunda. Jag skulle inte klara av att vara programledare för Ring P1, för jag reagerar också känslomässigt på åsikter jag tycker är grundlösa. Sedan jag blivit mer insatt i normkritiskt tänkande reflekterar jag mer över om debattören tillhör normens mitt eller finns i dess utkant. Medelålders etniskt svenska män som uttalar sig tvärsäkert och kränkande om kategorier som är mer marginaliserade har jag svårast för.

När jag avgick som kommunalråd fick jag många mejl. I ett stod det:

”Du har stått ut länge i en krävande situation. Jag tycker själv att arbetsmiljön var under all kritik i KS (kommunstyrelsen). Åtminstone som jag upplevde den under mitt korta inhopp som ersättare.
Vem gör något åt det? Ja, förmodligen bör det vara de närmast inblandades ansvar - kommunalrådens. Så jag tycker nog du borde vara försiktig med att kasta sten, vilket jag tycker du gjort enligt UNT. Du kunde/kan vara nog så tuff och frän många gånger själv.
Lycka till med andra uppdrag!”

Jag uppfattas säkert som tuff och frän många gånger. Annars hade jag nog haft ändå svårare att påverka politikens innehåll. Har säkert också kränkt andra människor med mina uttalanden. Det jag tycker är viktigt är att det finns tid för gemensam reflektion om hur vi människor kan bidra till ett mer öppet klimat. Olika kategoritillhörighet ger olika förutsättningar och alltför många tiger med sina välreflekterade synpunkter p.g.a. rädslor. Jag vill alltså ha både mer och mindre av P1 och är tack och lov ingen diktator som har rätten att bestämma vad det ska vara mer av och vad det ska vara mindre av.

Äntligen i säng

I morse var jag på neurofysiologiska mottagningen för att mäta hur mina perifera nerver i högerhanden fungerar. Troligen får jag skador av cellgiftet Taxol på högerhandens sensoriska nerver, jag har s.k. neuropati. Det jag trodde när jag bloggade för några veckor sedan ”Biverkningar, nuläge m.m.” verkar stämma. Jag står ut med dessa biverkningar och vill och hoppas få fortsätta med Taxol eftersom cellgiftet slår tillbaka cancern. I morgon ska jag få ny behandling.
Svagheten i högerarmen kan bero på metastaser i axeln. Jag har i nedsatt muskelfunktion i några muskler i högerarmen. Hoppas att Taxol slår ut metastaserna och tror att jag möjligen är lite starkare i handen.

Jag har varit i gång hela dagen. Trodde inte jag skulle orka, men det har gått bra. Efter sjukhusbesöket träffade jag min dotter med familj, vi åt lunch på restaurang och gick sedan på dockteater. Pjäsen handlade om hunden Pompe, som var ute och undersökte sin omvärld. Det var en enkel berättelse om de små sakerna i livet, om larver, andra hundar, fjärilar, grodor, gäddor m.m. Jag njöt och mina barnbarn hade roligt. Sedan har vi åkt runt i tre olika möbelvaruhus, för att bl. a köpa en säng åt pojken som fyller fyra år på söndag. In i bilen, ut ur bilen, uppför trappor, titta här, mäta fundera, jämföra, nerför trappor, in i bilen ut ur bilen osv. Timmarna gick. När vi var klara med alla inköp åkte jag hem till en gammal kollektivhuskompis och träffade gamla kollektivhusgrannar. Pratade krämpor, minnen och framtid och åt gott.

Få se om jag åker iväg till jobbet i morgon bitti eller använder några övertidstimmar för att kunna stanna kvar i sängen.Skönt att slippa bestämma nu.

Varat och varan

I augusti i år kom boken ”Varat och varan” av Kajsa Ekis Ekman. Boken handlar om prostitution och surrogatmödraskap. Om hur det gick till när prostitution plötsligt började kallas sexarbete. Om lobbykampanjerna, vem som betalade och vem som lurades. Om hur fackföreningar för sexarbetare blev på modet trots att några fackföreningar inte existerar.


Jag har ännu inte läst boken, men tänker köpa. Läste just en debattartikel i lokaltidningen, som synliggör bokens underliggande budskap. Boken handlar om så mycket mer än prostitution och surrogatmödraskap – den handlar om synen på att vara offer och förakt för svaghet. Enligt artikeln i lokaltidningen är föraktet för svaghet tillbaka. Maria Sveland har recenserat boken i DN.

”För att kunna försvara att kvinnor säljer sina kroppar (och att män köper deras kroppar) måste man först avskaffa offret och i stället omdefiniera den prostituerade till en sexarbetare, en stark kvinna som vet vad hon vill, en affärskvinna. Sexarbetaren blir ett slags ny version av den gamla ”lyckliga horan”.

Ekis Ekman visar på ett övertygande sätt hur detta sker genom en retorik som framställer offerpositionen som ett karaktärsdrag i stället för att använda den korrekta definitionen av offer: någon som drabbas av något. På så sätt förtigs den fruktansvärda verkligheten som kvinnor i prostitution befinner sig i. Rädslan för ”offret” i såväl prostitutionsdebatten som inom kritiken av feminismen är en spegling av nyliberalismens allmänna offerhat – eftersom allt tal om den utsatta människan genast avslöjar ett orättvist samhälle. Genom att tabubelägga offret kan man legitimera såväl klassklyftor som könsdiskriminering, för finns det inga offer finns det heller inga förövare.”

Jag är också ett offer, men mina förövare är inte andra människor utan celler som växer okontrollerat i min egen kropp. Min situation är alltså annorlunda mot kvinnor som tvingas bli surrogatmödrar eller prostituera sig för att försörja sig. Jag har helt andra frihetsgrader, vilket jag tidigare skrivit om många gånger.

Däremot har jag rädslor för att bli förminskad som människa för att jag har en sjukdom. Alla människor som har olika sjukdomar och funktionshinder riskerar också att drabbas av värdeförändringar i samhället, där s.k. offer ses som mindervärdiga. Jag är rädd för att bli mindre respekterad för att min kropp inte alltid fungera.

Det förtryck som fattiga människor i fattiga länder är utsatta för är betydligt mycket allvarligare, men mekanismerna bakom är desamma. Människors rädslor för att bli offer för svåra sjukdomar har också bland fanatiska partier och religiösa rörelser medfört att den som har drabbats av sjukdomen har skuldbelagts. Ett förakt för det som uppfattas som svaghet för att skydda det egna egot är aldrig acceptabelt.

I morgon ska jag vara på Ackis klockan halv nio för att göra en neurologisk undersökning över varför jag är svag i höger hand.

Julen är slut

Nu har jag genomlevt min 56:e jul, en lugn och fridfull jul. Julafton var vi 6 vuxna, min mamma, min syster, min systers man och deras två vuxna söner. På juldagsförmiddagen kom min dotter, med sambo och deras två barn. Har ätit god mat, umgåtts, spelat spel och varit maximalt lat. Känner mig fortfarande oändligt trött och varje ansträngning gör mig andfådd och i behov av vila.

Är åter i min egen säng med datorn i knäet. Har druckit te och ätit mat i handmålad mugg och skål som mina barnbarn dekorerat. Är nöjd med min jul. Ett sätt att beskriva dessa tre juldagar är att jag har haft det bra.

Ett annat sätt att beskriva dessa dagar är att jag lever i lyx och överflöd. Får umgås med nära släktingar och har tillgång till allt jag behöver och mer därtill. Snön är vackert vit och det är varmt inne. Allt är välplanerat och frihetsgraderna stora.

Ett tredje sätt att beskriva dessa dagar är att skriva om alla frågor som jag ständigt ställer mig. Lever jag nästa jul? Hur länge till klarar jag mig själv och kan kliva upp ur sängen med egen kraft? Kommer jag att kunna cykla framöver? Orkar jag jobba? Känner av kotor, höger ben och är svag i högerhanden, men har ingen besvärlig smärta. Tar en Ipren då och då. Hur länge till klarar jag mig utan smärta? Hur länge fungerar Taxol och vad finns sedan för behandlingar för mig? Kan det vara möjligt att jag blir bättre och får mer kraft? Kan jag överleva alla dessa metastaser i mitt skelett?


Ytterligare beskrivning av min jul är alla tankar om vad jag vill med det liv jag har kvar att leva. Är det meningsfullt att lägga så mycket tid på att blogga? Kan det jag skriver vara av intresse för andra och vad är det som är intressant i så fall? Är det jag gör på jobbet meningsfullt? Har det någon betydelse, kan jag bidra till ökad jämställdhet och jämlikhet? Eller vad ska jag ägna tiden åt? Ska jag ta upp bokprojektet som jag påbörjade för fyra år sedan? Är det meningsfullt att fortsätta vara aktiv i vänsterpartiet? Eller ska jag framförallt ägna min tid åt att göra det jag tycker är roligt och mår bra av? Mår jag verkligen bra om jag bara bryr mig om mig själv, min dotter och mina barnbarn och vänner?

Många frågor snurrar ständigt och mina svarstankar är framförallt: Gör inget drastiskt utan fortsätt med lite av varje, men ägna mer tid åt det som ger mig lust, energi och glädje. Lev livet lagom, så länge som jag har förmånen att kunna välja.

För övrigt var ullstrumpor årets julklapp från mig. Tänkte hämta en bild på de strumpor jag köpt åt min syster och mamma på internet, men hittar dem inte på nätet. Däremot hittar jag de svarta strumpor jag köpt åt männen, som är bra mycket tråkigare. I den butik jag handlade från fanns det tyvärr bara gråa, svarta och lila strumpor åt män. Därför får det bli ett par helt andra och glada stumpor på bilden.

Snart är jag klar att fira jul

I kväll har jag slagit in julklapparna. Skönt att detta är klart. Idag fick diagnosläkemedlet godkänt, så jag har genomgått en PET-undersökning på eftermiddagen. Är fortfarande trött. Frågade om tröttheten och att jag har ganska ont i flera kotor kan bero på diagnosläkemedlet och det kan vara så.

CA-15 (cancerfaktorn) har gått ner med ytterligare 10 procent och är nu nere på 45. Skönt att veta att behandlingen fungerar. I morgon får jag ny behandling och sedan tar jag bilen till min syster för att fira jul. Längtar efter att bara vara.

Allt annat än enligt planerna

Skulle ha gjort min andra PET-undersökning idag. Var på Ackis och tog prover och satte in en mjuk kanyl i morse. Cyklade sedan för att jobba hemifrån. Vid lunch ringde sjukhuset. PET-undersökningen var inställd för att diagnosläkemedlet inte blivit godkänt. Fyra timmars framställningsjobb hade misslyckats denna gång och nu görs ett nytt försök i morgon istället. Diagniosläkemedlen är ibland väldigt svåra att framställa och labbet på Ackis är särskilda skickliga. Ibland tar man emot patienter från andra sidan jordklotet för att enbart göra en PET-undersökning med ett diagnosläkemedel som är ovanligt svårframställt.

Eftersom jag behövde komma upp till Ackis för att ta bort kanylen bjöd sjukhuset på taxi, vilket kändes väldigt lyxigt för mig som sällan unnar mig taxi. Dessutom fick jag sedan åka taxi från sjukhuset till stan för att köpa mina sista julklappar. I morgon går jag till jobbet och sedan hämtar en taxi mig klockan 13 för att förhoppningsvis göra en ny PET-undersökning.

På kvällen hade jag planerat att slå in alla julklappar, men blev inringd som barnvakt åt barnbarnen istället. Föräldrarna hade fått akuta barnvaktsproblem och mina barnbarn går före allt annat.

I övrigt har jag känt mig ledsen och ynklig, haft ont i bröstkotorna och varit trött idag. Orkar inte ens hata cancern.

Jul

Tove Janssons julsaga som jag skrev om i går heter Granen. Berättelsen handlar om hur muminfamiljen har gått i idé för vintern när mumintrollet vaknar av att alla andra far runt för att det är jul. Han väcker hela familjen som uppfattar julen som något farligt som man måste skydda sig ifrån. Muminfamiljen gör alltså allt som de snappar upp att man ska göra för att skydda sig mot den farliga julen.

I fredags hade jag vqrit med och ordnat så att en etnolog pratade för oss på jobbet om traditionaliseringar, alltså om hur traditioner byggs upp och förändras. När en företeelse har upprepats tre gånger har det blivit en tradition. Traditioner uppfattas som gamla, äkta och ickekommersiella. Traditionerna runt jul uppfattar många som väldigt gamla, men de har ständigt förändrats och influerats av många olika kulturer.

I dagens samhälle kan vi fira jul som vi själva vill. Det finns inga tydliga traditioner som alla behöver leva upp till utifrån utsagan, så gör vi på julen. Det finns inga fler måsten runt jul än de måsten som alltid finns i sociala sammanhang med andra människor, alltså att ta ansvar för både mig själv och för mina medmänniskor.

För övrigt gillar jag julen och känner inga tvingande måsten. Brukar vara ganska lat inför julen och känner mig ännu mer lat inför denna jul. Det blir som det blir.

Veganmat och framtiden

Har precis kommit hem från ett julbord med klimatsmart och djurvänlig veganmat. Det var jättegott. Toivo Jokkala, ordförande i Svensk mat- och miljöinformation pratade under kvällen om klimateffekter av köttkonsumtion, två ungdomar läste Tove Janssons julberättelse och spelade trombon och flöjt m.m.



Jag fick flera kontakter med unga engagerade människor när jag läste genusvetenskap förra hösten och det var en av dem som bjöd in mig till veganjulbordet via facebook. Det finns många positiva och kreativa människor som verkar på en massa olika sätt för det dom tror på. Får energi av detta och känner mig glad. Känner att en annan värld är möjlig

Söndag

Känner mig oändligt trött. Tycker att jag blivit ganska bra på att anpassa dagen till orken, men har svårt att acceptera att det ska vara så lite jag orkar. Hoppas på att det beror på förkylning och att cellgifterna ännu inte slagit ut tillräckligt mycket cancer, men att cellgifterna gör det näst gång (på torsdag 23 december).

Lyssnade nyss på Nina Björks krönika. Skönt att hon synliggör dagens socialdemokratiska lednings intresse av att ha makt för maktens skull, inte för att bygga ett annat och bättre samhälle. Har själv många gånger stångats med socialdemokrater som strider för positioner, istället för att komma med förslag på politikens innehåll. Har också träffat många socialdemokrater som vill använda politik för att förändra, men många av dem har haft svårt att göra karriär i det egna partiet.

Också bra att Nina Björk problematiserar att demokrati ibland likställs med att lyssna på medborgarna, istället för det politik borde handla om, nämligen att driva en politisk linje man själv står för.

Körframträdande och släkten

Idag har min kör sjungit julsånger i Missionskyrkan tillsammans med Göran Fristorp och Anna-Lotta Larsson. Jag var väldigt trött och hade ont i några ryggkotor när vi repeterade inför konserten. Vilade på en bänk inför själva konserten och en körkompis gav mig healing. Var rädd för att jag inte skulle kunna genomföra själva konserten, men det gick bra. Jag orkade och dessutom var det väldigt roligt att få sjunga tillsammans med Anna-Lotta, Göran och Anders. Min mamma och bror var och lyssnade.

Sedan gick vi hem till min dotter och blev bjudna på mat. Nu har en trött och nöjd Britt gått och lagt sig.

Trött dag

Sov dåligt i natt. Somnade kvart över elva, men vaknade igen kvart över ett. Låg och vände och vred mig i flera timmar och sov sedan någon timme strax efter fyra fram till det var dags att gå upp. Vet inte varför det inte gick att sova, men tror det går bättre i natt.

I morse var det tungt att kliva upp ur sängen. Ville verkligen inte cykla, men bilen var utlånad och det tar för lång tid att promenera, eftersom jag behövde vara på jobbet strax efter åtta. Trampade iväg och när jag kom till jobbet valde jag hissen, vilket är ovanligt för att vara mig. Var trött fram till lunch.

Efter jobbet och cyklingen hem blev jag bjuden på mat och mycket väl omhändertagen av min dotter. Sedan var jag barnvakt fram till barnens pappa kom hem. Var lat när jag var där, åt mat och satt sedan i soffan och såg på Bamsefilm och åt fredagsgodis med barnen.

Dagen har malt på utan större händelser. Inga stora intryck eller starka minnen. En vanlig men ganska trött dag i mitt liv.

Ärlighet

Kan man vara ärlig? Det finns ju så många och olika sätt att se saker på. Jag är ganska mycket av åh ena sidan och åh andra sidan. Tycker det är viktigt att välja sina strider och fundera på vad det får för konsekvenser om jag säger rakt ut vad jag tänker till människor som blir berörda av det jag tycker mig se och tänker om dem.

Jag lever ensam och har ingen sådan relation med någon så att jag i alla sammanhang kan säga precis vad jag tänker och tycker. Tror det är få människor som inte väljer vad de ska säga och i vilka sammanhang de ska säga rakt ut hur de ser på den andre. Om jag är ärlig om de bilder jag har av en annan människa, så finns det en risk att jag sårar på ett sådant sätt så den andre blockerar sig och slutar höra. Om andra bygger murar mot mig för att det jag tycker mig se hos dem blir för smärtsamt att höra och relationen därav försämras så har jag ju inte vunnit något annat än att jag möjligen kan se mig själv i spegeln och säga till mig själv: Jag var i varje fall ärlig.

I vissa situationer tror jag det är bra att säga saker för att jag helt enkelt behöver det för min egen skull. Men vill jag att det också ska ha långsiktig och positiv betydelse för den person jag säger saken till, så bör jag överväga vad, när och hur jag säger en kritisk sak till en annan människa.

Detta är några sent formulerade tankar som jag ofta tänker. Just nu är jag trött för jag kom hem alldeles nyss efter en trevlig kväll men vänner. Timmen är för sen för att formulera mig mer noga. GODNATT

PET-undersökning

I eftermiddag har jag gjort min första PET-undersökning. PET, positronemissionstomografi, är en diagnostisk metod som används för att undersöka olika organ i kroppen, bedöma sjukdomstillstånd eller följa effekterna av en behandling. Läs mer om PET-undersökningar på Vårdguiden.

Syftet med min undersökning är att pröva ett nytt diagnosläkemedel för cancer. Det diagnosläkemedel som prövas på mig idag är väldigt svårt att framställa och det kan ta tid. Radioaktiva fluoratomer kopplas till diagnosläkemedlet som sedan injiceras via en ven. Efter 40 minuter har medlet spridit sig i kroppen och själva undersökningen genomförs. Kameran känner av var de radioaktiva isotoperna finns i kroppen. Diagnosläkemedlet bygger in sig i nybildade blodkärl. På så sätt syns det var blodkärltillväxten är störst. Eftersom alla cancertumörer behöver mer näring, påverkar de kroppen att bilda nya blodkärl, så att näringen når fram. Det är dessa nybildade blodkärl som man får bilder av genom den underökningen med PET jag gör.

Sedan ska nybildningen av blodkärl tolkas och det är svårt. Precis som med MRT-undersökningar så syns det var det händer något i skelettet. Det kan däremot vara svårt att veta om det som händer, blodkärlstillväxten, beror på läkningsprocesser eller tumörtillväxt. Jag har också nyligen gjort en MRT-undersökning, så bilderna från två PET-undersökningar kommer att jämföras med bilderna från MRT. På så sätt får jag förhoppningsvis mer kunskap om vad som just nu händer i min kropp och läkarvetenskapen blir bättre på att tolka olika bilder och får veta mer om hur skelettet byggs upp, bryts ned och förstörs av tumörer.

PET ger bättre bilder än skelettscintografi, som är en annan diagnosmetod som jag prövat många gånger, läs Om att leva i ovisshet. Ackis har flera PET-kameror och tar emot många patienter från hela Sverige för vissa specifika undersökningar. Några radioaktiva isotoper bryts ner väldigt snabbt, Kol 11 tog visst bara 20 minuter, vilket gör att isotoperna tillverkas på plats. Undersökningsmetoden utvecklas. Sjukvården får mer och mer kunskap runt tumörers sätt att utvecklas och sprida sig, liksom om andra kroppsnedbrytande sjukdomar. PET är särskilt lämpligt för att följa upp förändringar i hjärnan.

Jag började dagen med att min forskningssjuksköterska tog en massa blodprover, tog blodtrycket och gjorde EKG. Sedan cyklade jag hem och jobbade hemifrån några timmar. Var tillbaks på Ackis kl 13.45 för att starta själva undersökningen. Idag var det förseningar på en timme, så jag fortsatte läsa medhavda jobbetböcker i det rum jag hade till förfogande. Nya EKG gjordes, temp och blodtryck mättes m.m. Alla mina värden, utom blodvärdet var bra. Mitt5 blodvärde var 113, vilket är för lågt. T ex hade jag 120 genom 70 i blodtryck och alla EKG såg bra ut.

Alla undersökningar och prover tas för att säkert följa upp att inte diagnosläkemedlet ger några biverkningar. Det är rigorösa kontroller och allt dokumenteras noga. Detta gör att jag kände mig mycket väl omhändertagen. Allt var försenat och när jag kom iväg från Ackis var klockan nästan halv sju. Under själva PET-undersökningen somnade jag flera gånger, så jag var ganska utvilad när jag cyklade hem.

En vanlig dag

Nu har jag idétorka igen. Tänkte skriva om självmordssprängningen och vilka som har ansvar, men fick inte ihop något som kändes läsvärt. Tänkte skriva om Alexandra Andersson som utnämnts till årets förebild, men det blev inget bra heller.


Har haft en vanlig men ganska fullspäckad dag. Förstås en massa tankar, men inget som känns tillräckligt genomtänkt för att skriva på bloggen, så det får bli ganska tomt och tunt idag.

Fotografiet är på en av mina adventsljusstakar.

Rädslor och terrorism

Lyssnar på Studie Ett samtidigt som jag börjat blogga. Hör en ung irakier som deltar i en manifestation i Stockholm mot terrorism vädja ”Generalisera inte”!!! Lyssnade när jag gjorde dagens Sudoko på en ovanligt bra Jan Guillou, som synliggjorde hur olika vi svenskar blir behandlade utifrån s.k. etnisk tillhörighet.

Har idag på jobbet läst flera bra artiklar om hur vårt samhälle ständigt skapar ett ”vi” och ”dom” där olika egenskaper förläggs utanför det s.k. svenska. Människor som inte har västerländsk bakgrund, påstås vara än det ena än det andra. Ett exempel på detta är att det inom förskolan finns rädslor för att benämna flickors könsorgan. Personal från förskolor med föräldrar med olika ursprung hänvisar till att ”dom” muslimerna inte vill, samtidigt som forskning visar att det framförallt är kristna fundamentalister som inte vill att förskolan/skolan pratar om könsorgan med barnen. Förskolor med enbart etniskt svenska barn skyller istället på andra saker.

Har ett minne från mina månader i Afghanistan 1974. Jag bodde i en familj i en liten by utanför Kabul. Satt och pratade med tre andra kvinnor, varav en hade burka när hon vistades i offentliga miljöer. Två av kvinnorna hade små barn och kvinnan med burka hade sin egen lille som med i rummet. De tre afghanska kvinnorna pekade på den lille pojkens kön och frågade vad penis heter på engelska. De var inte ett dugg rädda för att benämna barns könsorgan.

Tänk vad mycket bättre vårt samhälle skulle bli om alla människor stod för sina rädslor istället för att förlägga olika former av skuld på andra grupper och individer. Det är våra rädslor och ojämlikheten som göder terrorismen.

För övrigt är jag som vanligt svag i högerhanden och känner av mitt onda i högerben och höft. Försov mig i morse och vaknade först klockan halv nio. Tur att jag har årsarbetstid och inte hade något morgonmöte inbokat. Behövde nog sova lite extra, eftersom jag hade ont i halsen i natt och var uppe och gjorde en vitlöksdryck mitt i natten. När jag vaknade så var förkylningen som bortblåst.

Om att skriva och att mötas

Lyssnade på gudstjänsten på P1 idag. Det var från St Maria kyrka i Malmö. Polisprästen Agneta Salomonsson pratade om ”det goda mötet”; om möten där människor har mod att se och lyssna till varandra utan förutfattade meningar om vem den andre är och vad hon/hen/han ska säga. Det handlade om möten där människor inte gömmer sig bakom sina rädslor, möten som båda blir berörda och utvecklas av. Få av mina möten med andra är sådana, men det händer lite då och då. Det behövs ju också andra möten, när man löser praktiska frågor och samtalar om ytliga men viktiga frågor.

Igår kväll var jag på fest hos en kompis jag läste genusvetenskap med förra hösten. Hon och de flesta av hennes kompisar är under 30 år och jättemysiga. Det blev många samtal med många spännande unga människor. Jag njöt av mat, fest och samtal och kände mig fylld av positiva tankar när jag tog pendeln och sedan tåget hem.

Jag tror att negativa erfarenheter som många av oss 50+ fått av livet framförallt blir till en belastning i mötet med andra. Erfarenheter kan vara en rikedom, men om erfarenheterna gör att man tror sig veta hur andra är så kan de leda till att vi bygger murar mellan människor. Erfarenheter kan göra att man vågar, men erfarenheter kan också göra att man inte vågar. När jag kom upp i tonåren blev jag osäker på hur jag skulle uttrycka mig skriftligt. Jag skrev utifrån vad jag trodde andra ville läsa istället för att försöka uttrycka det jag tyckte var viktigt. Jag försökte lyssna in och anpassa mig för mycket. Sedan har detta gått i vågor. Ibland flödar orden ur mig och ibland håller jag på och vrider och vänder på det jag vill skriva och försöker anpassa till vad jag tror andra vill höra. Båda delarna behövs säkert för att utvecklas, men det är jobbigt att han den lille kritikern i örat. Hur det blir beror både på vem jag skriver för och vem jag skriver till.


Inför varje jul brukar jag beställa julkort från Vi-skogen. Känns bra att både se till att träd planteras och samtidigt skicka en liten julhälsning. I dag fastnade jag i ”Vad ska jag nu skriva”! Det är få rader att skriva på och ibland kändes det för tunt, ibland för glättigt, ibland för ytligt och ibland för allvarsamt. Är inte helt nöjd med det jag så småningom skrev, men tycker att det är viktigare att göra klart och skicka iväg än att helt låta bli. Och så får jag väl stå ut med att det inte blev lagom djupsinnigt, lagom positivt och lagom allvarligt.

Om liv

Jag vill så mycket med mitt liv och kan säkert uppfattas som otålig eldsjäl. Det påstås att när man blir äldre och får mer perspektiv på livet, så kan man ta det lugnare, och det stämmer säkert delvis, men inte helt. När man blir äldre minskar den återstående delen av livet man har kvar att leva och dagarna blir på ett sätt viktigare. Då gäller det ännu mer att göra saker när man har möjlighet. Tänker t ex på en kvinna som dog av bröstcancer för snart två år sedan. Hon ville hinna göra många resor innan hon dog, så det blev många resor mellan cellgiftbehandlingarna. En annan vän åkte till Frankrike med sin syster innan orken tog slut.

Jag har inga behov av att resa. Har tänkt att åka till sol, bad och värme någon vecka men tar mig inte tid att planera och genomföra. Jag vill ägna mitt liv åt hållbar utveckling, med särskilt fokus på jämlikhet och jämställdhet. (Och åt mig själv, dotter, barnbarn och vänner)

Några socialdemokrater skriver att de vill ha Lena Sommerstad som ny partiledare i dagens lokaltidning. Lena har genomtänkta ståndpunkter för en mer hållbar utveckling, så debattartikeln gjorde mig glad. Om socialdemokraterna väljer att gå åt höger eller vänster har stor betydelse för utvecklingen, i varje fall på kort sikt. På lång sikt tror jag socialdemokraterna helt förlorar sin maktposition om de går åt höger, för varför ska borgerliga väljare rösta på kopian till borgerlig politik?

Det är 3,8 miljarder år sedan allt liv började på jorden. Liv uppstår troligen spontant om de rätta förutsättningarna finns och uppstår ur död materia. Liv finns därför troligen på flera ställen i kosmos enligt ett referat av boken ”På spaning efter livets ursprung” av Jörgen Sjöström i dagens lokaltidning. Enligt artikeln har den belgiske cellforskaren Christian de Duve betonat att vi måste vidga perspektivet om vi ska förstå de existentiella frågorna om liv:

”Jorden är inte en naturens lek, ett märkvärdigt korn runt en märkvärdig stjärna i en märkvärdig galax, förlagd i tillfälligheternas ”känslolösa” virvel av stjärnor…. Jorden är tillsammans med triljoner andra jordliknande kroppar del i ett kosmiskt moln av vitalt stoff som existerar därför att universum är som det är…. Så att en mängd livsbärande planeter måste uppstå.” För Duve är meningen med våra liv att ”finna universums struktur, som råkar vara sådan att det producerar tankar genom att skapa liv och medvetande.”


Enligt referatet av boken kan universum genom tankar finna sin struktur och därmed blir dessa tankar en mening med livet. I universums struktur får mänskliga begrepp som ”sanning, skönhet, godhet och kärlek” en högre mening.

Spännande tycker jag. Tankar runt meningen med livet, och meningen med mitt eget liv är eviga. Och det är väl tur att det inte finns några ”rätta svar”, men att många har tid och möjlighet att reflektera runt och samtala med andra om vad just jag vill med mitt liv. Och jag tänker fortsätta att försöka verka för ökad jämlikhet och hållbar utveckling så att fler får möjlighet till reflektion och val av vad man använder sin tid till.

Leva som man lär

För mig är det är en viktig utgångspunkt att försöka leva som jag lär. Det är däremot inte samma sak som att jag också alltid gör det. Att alltid följa de regler som man tycker att man ska leva efter är nog en omöjlighet. Däremot tycker jag att det är viktigt att orden jag säger betyder något för mig, så att jag inte bara säger en massa saker för att det låter bra.

Som kommunalråd var jag med och påverkade och tog beslut om policier, program och planer. Det blir lätt många vackra ord när man ska skriva visioner och långsiktiga mål med det man vill uppnå. För mig har orden i programskrivningar betytt något och min avsikt med att ställa mig bakom besluten har varit att jag vill ha en förändring. Det är ju för att åstadkomma förändringar som jag från början engagerade mig politiskt. I efterhand kan jag se att många beslut som är tagna i Uppsala kommunfullmäktige inte har medfört några förändringar. Alltför många har tolkat dem som vackra ord som man inte behöver bry sig om. Tror därför att politiker i nämnder och styrelser bör se till att det tas beslut om handlingsplaner där insatser, resurser, ansvar och uppföljning finns redovisade. Annars finns risken att orden fortsätter att vara just bara vackra ord.

Världen skulle bli en bra plats att leva på för alla om alla fina FN-beslut som konventionen om mänskliga rättigheter, kvinnokonventionen, barnkonventioner, mål om att utrota fattigdomen, miljööverenskommelser m.m. också genomfördes i praktiken.
Det handlar dels om att om inriktningen i besluten genomförs så får så många människor det så mycket bättre och ekosystemen fungerar bättre. Men det handlar också om demokratin och tron på att ett medmänskligt hållbart samhälle är möjligt.


Även om det är en omöjlighet att helt leva som man lär, oavsett det handlar om regeringar, företag eller enskilda individer, så mår vi alla bra av att känna att avsikten bakom orden är seriöst menad. Och att det går att förändra, även om det sker i snigeltakt.

En ny dag i mitt liv - eller egna frågor o egna svar

Så har jag levt ytterligare en dag i mitt liv, en ganska bra dag tror jag.
Funderar på hur ofta jag ser de dagar jag lever som värdefulla? Vet inte om jag brukar tänka så eller om jag ens tycker det är bra att tänka så.

Har jag gjort det jag tycker är viktigt? Jag tror det. Och jag tror att jag blir bättre och bättre på att också bara vara och inte bara göra.

Just nu känner jag ganska lite inspiration att blogga, men ger mig en liten stund till eftertanke genom att ställa frågor till mig själv. När jag tänker efter vilka saker som gjort starkast intryck, så kommer bilderna upp på de unga människor jag i kväll möt när jag varit på ett seminarium som RFSL ordnat i sina lokaler här i Uppsala. Finns många kloka unga människor, som ger mig hopp för framtiden.

Nöjd

Modet att tänka nytt pratar Lisbeth Gustafsson om i dagens tankar för dagen. Vi vet vad vi borde göra och Lisbeth pratar om att politiska partier är för rädda agera, eftersom budskapet inte kortsiktigt gynnar merparten av väljarna. Jag tycker att vänsterpartiet oftast står upp för solidaritet, men även i mitt parti saknas mod att tänka nytt. Alla partier har nog alldeles för mycket interna maktspel i gamla strukturer och saknar moralisk mod. Lisbeth har kraft och engagemang bakom sitt budskap, vilket gör det extra njutbart att lyssna.

Har nyss läst vänsterpartiets uttalande Nolltolerans mot rasism som än så länge bara verkar finnas på Facebook. Det är tydligt och med bra innehåll om maktfrågorna i samhället.

Har haft bra samtal om normkritiskt förhållningssätt på jobbet och läst två bra likabehandlingsplaner för grundskolan. Diskrimineringsombudsmannen har tagit fram ett bra planverktyg för förskolors och skolors arbete med likabehandlingsplaner, som bygger på samtliga diskrimineringsgrunder.

I morse var himlen både blå och rosa när jag cyklade till jobbet. Njöt av den knarrande snön, de välplogade cykelvägarna och den bitande kylan. Har umgåtts med mina barnbarn och deras farmor hela eftermiddagen och halva kvällen. Också njutbart, så nu är det en nöjd Britt som gott och lagt sig.

Borde-göra och uppochner

Sov dåligt i natt och hade försovit mig om inte min dotter ringt 7.15. Sedan har det varit ganska fullt upp. Kom nyss hem från kören och känner mig trött och lite skakig. Cyklade omkull när jag skulle korsa en gata, men slog mig inte alls. Blev nog lite omskakad. Borde ha sänkt sadeln och tagit av barnsadeln från cykeln, eftersom barnsadeln är i vägen när jag ska av och på cykeln och sadeln sitter för högt. Borde också byta batteri i baklampan, eftersom den lyser så svagt. Dumt att inte fixa cykeln, så att jag cyklar säkrare.

Flera borde-göra är att jag behöver nya glasögon . Dessutom ska jag skicka julkort och köpa julklappar. Skjuter en del saker framför mig. Energin räcker helt inte till alla borde-göra just nu. Tycker det är lyxigt att bo i lägenhet och ha gångavstånd till city. Mina borde-göra är helt klart överkomliga att fixa och inte alls betungande. Bara lite skönt att klaga.

För övrigt är jag nöjd över att ha ett meningsfullt jobb att gå till och säkra inkomster som kommer varje månad. I lördags skrev jag om att P1-programmet konflikt handlade om den ökade fattigdomen i Europa. I programmet framförde flera också att de kände skam över att vara fattiga. Trots att många vet att de har få möjligheter att själva göra något åt sin ekonomi, så känner man skam. Här i Uppsala berättade en rektor att det blivit ett nytt skällsord att vara fattig.

Jag hör ganska ofta människor klaga över att pengarna inte räcker. De som klagar tillhör ofta medelklassen och har ganska stora ekonomiska frihetsgrader. Människor som verkligen har lite pengar tiger nog däremot och visar en fasad utåt. Tänker på alla barn som växer upp i hem där det saknas pengar till vinterkläder, till cyklar, till biobesök, till Stockholmsresor m.m.

I lördags skrev jag också om Kosmo, som hade ett inslag om romer i Europa. Igår pratade jag med en kille som varit på konferens med unga romer i helgen. Det var mer än hundra unga romer med på konferensen. Alla försökte ibland dölja sin etniska identitet för att slippa bli diskriminerade och trakasserade.

Våra verkligheter är så väldigt olika i dagens Sverige och Europa. Det är absurt att det är dem som drabbas hårdast av orättvisorna som känner skam och döljer sin identitet och situation. Att vi med fler möjligheter klagar ibland är helt Ok, men det är väl inte fel att ibalnd tänka oss in i varandras verkligheter.

PNS

Hela dagen har tiden gått för fort, så att jag inte hunnit klart det jag tänkt. Samtidigt är jag nöjd med min dag och känner mig ganska pigg. Det får däremot bli en kort blogg, för jag vill ganska snart sova.

Den läkare jag haft vid de sista två besöken på Ackis ringde idag. MRT-undersökningen såg bra ut. Han har pratat med en neurolog om min svaga högerhand, men har ingen säker förklaring till vad som orsakar nervpåverkan och muskelsvagheten. En neurolog kan göra en undersökning, men troligen leder inte detta till en lösning på mina problem. Det är tveksamt om det finns behandlingar som kan hjälpa. Därför tyckte han att vi ska avvakta med en undersökning, men jag vill gå vidare redan nu för att få kunskap om orsakerna. Handen påverkar min vardag negativt och jag vill veta vad som orsakar svagheten.

Han sa också att det kan vara Paraneoplastiska syndrom jag lider av och rekommenderade mig att leta på för att få veta mer om PNS. Har letat men det var inte lätt. Bästa informationen hittade jag i en hundtidning. Där stod det så här om Paraneoplastiska syndrom

”Det finns en speciell typ av symtom som kallas för PNS (paraneoplastiska syndrom). Dessa är förändringar i kroppsstrukturen och/eller kroppsfunktionen som orsakas av tumören men som uppstår på avstånd från själva tumören. Det är en mycket varierande samling symtom. De uppstår genom att tumören producerar ämnen som når blodcirkulationen och påverkar kroppen på ett helt annat ställe. Om man behandlar tumören framgångsrikt så försvinner ofta PNS. Alternativt, om man framgångsrikt har behandlat en tumör och PNS därefter återkommer, talar detta för att man har fått ett återfall. Återkomsten av PNS föregår ofta tillväxten av själva tumören.”


Jag vet inte vad jag ska tro, men är det PNS så ska det väl snart gå över, eftersom Taxol verkar hjälpa mig.

Förövrigt så hoppas jag på fortsatt kyla, och att all lössnö plogas bort, så det blir lättare att cykla.

Mer om ”i normens mitt” och om tema framtiden

Har läst i lärarförbundets ”Pedagogiska magasinet ”. Temat denna gång är ”framtid, på spaning mot 2030. Många framtidsspanare tecknar ett miljökapitalistiskt superindividualistiskt samhälle, där alla är kontrollberoende. Dystopier för mig som tror på solidaritet och att en annan mer hållbar värld är möjlig.

Det finns också intervjuer med unga som ger mig glädje. Emanuel Rezvani 17 år, vill bidra till samhällets förbättring och framåtskridande. ”Jag vill ägna varje minut och sekund av mitt liv åt att göra det bättre för andra människor.”
Karin Johannisson, idé och lärdomshistoriker, Uppsala universitet, är alltid intressant att läsa. Hon skriver bl.a. ”Det tycks vara en paradox att vi betonar varje barns rätt att utvecklas till en fri individ, samtidigt som vi stänger in det bakom alltmer medikaliserade normer för det rätta.” Hon skriver också att ”Allt fler varnar för att vi är på väg att tränga bort just variation i förhållande till kroppar, utseende och temperament.” Läs mer här.

Flera artiklar handlar om normer. Om normer skrev jag också i morse eller snarare att om man befinner sig i normens mitt, bör man ta hjälp av dem som inte gör det. Försöker tänka på det i mitt jobb, där de flesta är 55+ kvinnor. Det ger så mycket att be människor med andra perspektiv lämna synpunkter på saker jag gör. Önskar att mitt eget parti, vänsterpartiet, gjorde det oftare, istället för att odla gemenskapen med likar. Önskar helt enkelt att alla som har en maktposition, försökte lyssna in olikheternas erfarenheter. Tänker att alla valberedningar borde se till att oppositionen i olika frågor fick mer makt. Syftet skulle inte vara att tillfredställa oppositionens vilja i första hand utan helt enkelt att det blir hållbara och klokare beslut om fler idéer som inte befinner sig i ”normens mitt” blir bemötta och ventilerade på ett sakligt sätt. I Karin Johannisson artikel står också ” Sverige var länge en meritokrati, där kunskaper, meriter och skicklighet styrde karriären” .” Idag handlar det om att ha bra kontakter. ”(detta är i sin tur ett citat från en artikel i Svenska Dagbladet 31/8 2010)

Idag blev det alltså två blogginlägg. I fredags kände jag mig alldeles tom. Jag har nog fått inspiration genom att vila i helgen. Skönt att känna att tomhetskänslorna framförallt är tillfälliga. För övrigt har jag åkt lite skidor i Hågadalen. Kan inte säga att det gick direkt bra, för högerhanden är ganska kraftlös, musklerna i högerbenet känns hela tiden och dessutom kände jag trötthet i ländryggen. Men det gick i varje fall i minst 3 kilometer och vackert var det med alla vita, grå och lite blårosa nyanser. Tänkte på min 30 år äldre granne i Norby, som upptäckte vad bra det var med rullator, när hon prövade sin då döda makes, som fanns kvar i huset. Hon kämpade iväg till affären, gick runt kvarteret eller var ute och vattnade med kannan i rullatorkorgen.

Tänkte också på min pappas kusin som trots en mer och mer handikappad arm, sedan en bilolycka i Skottland på 50-talet gjorde den ena fina grafikbilden efter den andra. Mycket går att göra när man får kontakt med sina egna kraftkällor.

Här åkte jag skidor idag.

Min säng och politik

Jag gillar söndagsmorgnar, om jag har gott om tid att läsa tidningen och göra Sudoko. Äter frukost och blir kvar nästan till lunch. Söndagssudokot kräver lite mer tankemöda och den utmaningen passar mig. Skönt att gå in för något som inte är direkt till nytta. Om klockan inte blivit för mycket dricker jag också kaffe i sängen och bloggar. I skrivande stund drar jag ett djupt andetag och känner i både kropp och själ att detta mår jag bra av. Tänker också att det är tur att jag gillar min säng om jag tvingas tillbringa mer tid i sängen framöver.

Njöt av att läsa intervjun med Staffan Westerberg i dagens lokaltidning. Han berättar bl.a. om sin nyskrivna självbiografi: ”I boken betraktar Staffan Westerberg världen med en elvaårings ögon. Elvaåringen är fortfarande barn, naket registrerande omvärlden utan att riktigt förstå vad de ser” …. ”Jag vill vara ren, skriver han i boken”… ”Det handlar om det stora vemodet av att åren gör en oren. Man solkar till sig och är inte längre den där oskyldigt rena varelsen man en gång var.”
Tänker på mina barnbarn som jag var barnvakt åt igår. Känner glädjen över att de finns och att jag har förmånen att få möta deras ocensurerade iakttagelser och reflektioner på livet. Att jag får vara här och nu i smärta och glädje, utan att solkas av en massa inskränkta föreställningar över hur livet egentligen är, en massa skyddsmurar för det sårbara.

Som kommunalråd har jag varit kritisk till Uppsala kommuns organisation och dess fokus på medborgarperspektivet. Jag har frågat vad som menas med medborgarperspektivet - vilka medborgare? De medborgare som är vana att påverka och bli hörda eller? De som tar sig rätten att definiera hur det är – förblindade av sin egen maktposition i ”normens mitt”.

Det är tungt att höra socialdemokraternas analyser av valresultatet. Analyserna har fokus på just röststarka medborgare och inriktningen verkar vara att få fler att rösta på partiet genom att lyssna på ”normens mitt”. Politiska grundideologier verkar kastas överbord till förmån för medborgarfokus. I ”normens mitt” finns inga krafter som driver förändringspolitik, i ”normens mitt” finns en räddhågsenhet att förlora sin maktposition i hierarkin. En politik ”i normens mitt” innebär att nödvändiga radikala förändringar för att bygga ett hållbart samhälle inte blir av. ”I normens mitt” leder till att samma borgerliga politik som har bedrivits de senaste decennierna fortsätter.

Tyvärr tror jag att vänsterpartiets politiska kultur har påverkats negativt av samarbetet med socialdemokraterna, att vänsterpartiet idag har mer av medborgarperspektiv och att lyssna på ”i normens mitt” för att inte riskera egna maktpositioner och röster.

Jag vill inte ha snabba för ändringar och kasta saker över ända, jag är ingen revolutionär. Men jag efterlyser mod att stå upp för det man tror på och mod att lyssna, reflektera och eventuellt ändra riktning.

Fortsatt tunga tankar

Lyssnar på P1, Kosmo.Så här presenteras innehållet
”Få fördomar kan så oförblommerat ventileras som dem mot romer. Sedan Frankrikes president Nicolas Sarkozys utspel i somras har frågan om situationen för Europas romer hamnat i fokus. Diskussioner om integrering, rasism och migrationspolitik har kommit upp på dagordningen. Frågan är om det denna gång kommer att innebära någon förändring?”
I programmet framför en ungersk kvinna att romer överhuvud taget inte borde få finnas. Kopplingar görs också till romer som mördas i Ungern och nazisternas försök att utrota romer i koncentrationslägren.

I Sverige är romer också utsatta för rasism och diskriminering. I somras utvisades en grupp romer med motiveringen tiggeri. För ett år sedan lyssnade jag på en finsk rom som var duktig telefonförsäljare. Hon uppmanades därför att söka ett ledigt jobb på företaget. När hon kom i sina romska kläder för en anställningsintervju så fick hon inte jobbet med hänvisning till att övriga anställda inte ville arbeta med en romsk kvinna.


Lyssnade också på konlikt i morse om ett allt rikare Europa, där fler samtidigt blir fattiga. Frivilligorganisationer slår larm - allt fler behöver bidrag till barnen. Så här beskrivs innehållet på hemsidan
”Svensk ekonomi är ångande het står det i dagens morgontidningar. En affärsbank spår rekordtillväxt i år. I Landskrona för två veckor sedan, när vi gjorde program om integrationsdebatten, var det mer kylslaget; folk har inga pengar här längre sa pizzeriaägaren, många är fattiga. Så bakom integrationspratet fanns istället en tilltagande desintegration, där människor i Sverige oberoende av ursprung, lever under allt mer olika sociala och ekonomiska villkor. ”

Människligheten har fantastiska möjligheter att utrota fattigdomen och bygga fredliga samhällen, samhällen där människor mår bra, men högerpolitiken bygger istället in ökade klyftorna mellan människor. Löneskillnaderna ökar och de lägsta lönerna är det svårt att försörja sig på, samtidigt som arbetsmiljön och den enskildes rättigheter försämras för lågavlönade och sjuka människor tvingas tillbaka till jobben. Högerpolitikens inriktning är att den enskilde kan om hon/han bara vill och leder till att tilliten minskar mellan människor och därmed ökar främlingsfientlighet och rasism. Det är ditt eget fel om du misslyckas. Människor röstar på högern och samhällen ska byggas på demokrati. Detta känns hopplöst.

Samtidigt tänker jag att det har gått förr att öka solidariteten och tilliten till att alla vill bidra till ett bättre samhälle och därmed bygga mer jämlika samhällen.
Men det krävs en ny politisk kultur, en vänsterpolitik som inte går ut på att försöka konkurrera och bekämpa andra som tycker nästan lika, en politik där det inte är just jag som måste ha rätt, utan där riktning och inte ”rätt” hastighet är det viktiga. Och framförallt behövs en politik som inte ängsligt oroar sig för att människor inte ska rösta på vänstern om vänstern vill öka solidariteten och omfördelningen i samhället. Tillsammans går det är försätta berg och mina tunga just tankar nu handlar om att det där ”tillsammans ” saknas.

Trött och grinig

Känner mig trött och grinig. Saknar inspiration att skriva, så det blir bara en soluppgångsbild över Fyrisån och stadsträdgården …….

Mer om gårdagens sjukhusbesök

I går hade jag samma läkare som för en vecka sedan. Han har undersökt min hand och mitt ben noga, vilket känns väldigt bra. Jag har tidigare flera gånger skrivit om att jag har ont i bäckenet och i rumpan. Nu verkar det ha övergått till att framförallt handla om en muskel kopplad till mitt lårben, så jag har svårt med en del rörelser. Har inte heller lika ont, utan är framförallt stel. Min läkare såg inga kopplingar mellan mina problem och tumörtillväxt i bäckenet. Det hade kommit ett preliminärsvar på MRT-undersökning läkaren styrkan i igen och det är framförallt en muskel jag är svag i och delvis i ytterligare en. Han tyckte jag blivit lite starkare jämfört med när jag träffade honom för en vecka sedan. Det kan jag inte bedöma, men jag är i varje fall inte svagare. Svagheten var inte kopplad till musarm, arbetet vid en dator påverkar andra muskler. När han tittade på mina MRT-bilder såg han en liten utbuktning i ryggmärgskanalen och han tror att detta eventuellt kan ha tryckt på nerverna såg jag blivit svag i några av handens muskler. Han visade också på att muskelmassan har minskat på min högerhands yttersida. Hade förhoppningar att behandlingen hjälper så att förändringen i denna kota går tillbaka. Om det är en nervskada så går den inte att träna bort. Läkaren ska kontakta en neurolog.


Om två veckor ska jag göra en PET-undersökning. Jag är med i ett forskningsprojekt som prövar ett nytt diagnosläkemedel. Syftet är att pröva om läkemedlet fungerar för att följa eventuella förändringar i tumören, genom att detta ämne tas upp där det är tumörtillväxt. Detta gör att kunskapen om vad som händer med tumörerna i min kropp kan följas med ytterligare en undersökningsmetod. Metoden ska prövas på mig vid två tillfällen med en veckas mellanrum.

För övrigt njuter jag av all snö och att det går bra att ta sig fram på cykel i Uppsala.

Något bättre värden

Som alltid är det nervöst att träffa läkare för att få återkoppling på om behandlingen hjälper. Nu vet jag att Taxol är till nytta. Ca-15 har gått ner tre steg från 53 till 50, efter att jag fått 2,5 behandlingar. Fick den andra omgången av tredje behandlingen idag. Är därför trött och ska snart sova.

Här får du några bilder från morgonens cykeltur och behandlingsrummet på Akademiska sjukhuset.