Frågor utan svar

Nyligen kände jag mig energirik och positiv. Nu ramlade jag ner i mer deppiga känslor. Har varit runt och tittat efter klänningar. Gått i ovanligt sakta mak för att vara mig ute ensam på stan. Hittade inget jag gillade. Klänningarna kändes för tunna och korta för en tant som mig. När jag var inne i en provhytt och såg mitt hår bakifrån och uppifrån kände jag mig eländig och ledsen. Från vissa perspektiv ser huvudet hemskt ut, nästan kalt uppepå och med spretande hårtottar på sidorna. Usch.

Jag ältar frågorna: Hur länge får jag leva? Och med tillägget: Hur länge orkar jag? Tänker att det är bra att skriva ner mina eländeskänslor.

Caelyx bör man få max 20 gånger om det fungerar. Det är till juli nästa år. Sedan finns Taxol? Taxotere? Och så några nyare mediciner. Hur länge kan jag räkna med fungerande mediciner? Och hur kommer jag att må? Tror inte att det finns några enkla svar på mina svartvita frågor, men frågorna känns ändå bra att skriva ner och tjata om.

Det har hänt att jag pratat med andra personer om hur friska /sjuka andra i vår närhet är i sin cancersjukdom. Undrar över vad andra tänker om mig. Det som sägs till mig är att jag ser frisk ut och jag har vänner som uttalar att de inte tror att jag kommer att dö av cancern.

När jag först drabbades av cancer var jag orolig över att dö inom ett år och blev samtidigt provocerad av att höra om personer som fått leva i 10 år. Jag ville bli frisk och inte höra andra säga att man kunde få leva ett tag till. Försök till tröstande kommentarer om att den och den fick leva så och så länge, har ibland gjort mig väldigt arg, men det har jag inte visat.

Jag undrar ibland också över hur länge andra får leva, som drabbats av cancer, men tiger om detta. Jag jämför tyst i mitt huvud, bättre och sämre än mig. Känner många som dött av cancer och inser att ingen vet hur länge olika individer får leva. Det går inte att svara på, åtminstone inte förrän döden är nära förestående, men tankarna finns där ändå. Och kan nog ändå vara till någon nytta.

Nu när jag skrivit dessa rader har jag fått lite mer energi. Jag mår bra av att blogga. Nedanstående Stenknäck har jag röstat på idag i en fototävling om bästa fågelbild. Stenknäcken har nog överseende med mitt ältande.