Jag skriver om den bröstcancer jag levt med i 18 år. Dessutom om hur jag får energi och mer allmänt om saker som engagerar mig såsom hälsofrågor, jämställdhet, jämlikhet,normkritiskt tänkande maktfrågor och politik.
måndag 28 juni 2010
Sjuk eller frisk, stark eller svag
Det blir alldeles för ofta antingen eller när det handlar om hälsa. Perfekt hälsa har nog ingen. Trots att jag har cancer så kan jag göra väldigt mycket. Ibland har jag samma förväntningar på att jag ska orka saker som en ”frisk” person har. Ibland kanske till och med högre förväntningar. Tror att detta oftast är en fördel, men tänker att jag vill hitta mer nyanser och mindre av antingen frisk eller sjuk, antingen stark eller svag.
Inför alla aktiviteter jag varit inbokad på sista veckorna har jag känt en oro att jag inte ska orka och att det inte ska gå. När jag nu ser tillbaka så inser jag att det fungerat mycket väl.
Några skavanker blev det under min fjällresa. Jag bar lite för mycket i min packning när jag gick till tåget i onsdags kväll, så jag hade ont i ryggen dagen efter. Detta gick ganska snart över och jag tänker att det inte är så konstigt att kroppen säger ifrån när jag går iväg med ca 15 kilos packning på ryggen på tredje dagen efter en cellgiftsbehandling. Mina diskar sade helt enkelt ifrån att gör du så här så orkar inte vi hålla upp den tunga last du utsatt oss för.
Jag var ganska försiktig med att vandra första dagarna. Gick bara smärre turer. Midsommardagen var jag ute flera timmar på eftermiddagen, hoppade på stenar och klättrade upp och ned längs med Ullåns dalgång i Ullådalen. Det var härligt. På söndagen blev det först en 4 kilometers vandring på förmiddagen. Sedan gick jag ner från stugan jag bott i som ligger nära fjällbjörkskogens gräns till tågstationen vid Åresjön. Det blev en vandring på drygt 5 kilometer. Att behöva tvingas in i ett par vandringskängor under så lång tid gjorde mina tår lite småsura, så nu har jag två blåsor, en på vänster stortå och en på höger lilltå. Blåsorna ser jag som som en lindrig protest från mina tår. De är ganska små i relation till dem jag tidigare haft. Dessutom gör de inte särskilt ont, utan är snarare en påminnelse om att jag faktiskt inte klarar allt, så här en vecka efter cellgiftbehandlingen. Så jag känner mig nöjd och glad med mina små skavanker och känner att jag faktiskt klarar att vandra kortare sträckor i fjällen om jag inte behöver ha för tung packning. Jag vill därför definiera mig som 25 procent sjuk och 75procent härlig hälsa och styrka.
I övrigt har jag njutit av klarblå jungfrulin, gula fjällvioler och många kluckande fjällbäckar. Dessutom av sol, regn, trevligt sällskap, lugn, tystnad och fantastiska fjällvyer. Jag känner mig både frisk och sjuk, både stark och svag. Sitter på min grönskande balkong och känner mig till 80 procent optimistisk.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar