Det s.k. tårtkalaset väcker såväl känslor som tankar. En vän till mig är engagerat upprörd och jag tycker det är skönt att höra på hennes tydlighet. Själv är jag mer av åh ena sidan – åh andra sidan. Vill inte se filmen från Moderna museet. Tror bara att den gör mig illa och vill slippa hemska scener på min näthinna. Har däremot läst och lyssnat på:
Fria tidningens debattartikel av Estoardo Barrios Carrillo
som lyfter en mängd olika perspektiv. Konstnären och KRO var mycket
oprofessionella. Mest cynisk var ändå kulturministern. Hon verkar helt sakna
civilkurage och kunskap om att rasismen fortfarande genomsyrar mycket av vårt
förhållningssätt till svensk nutid och historia.
Maria-Pia Boëthius
krönika har som alltid intressanta
perspektiv på media och makt. Hon har helt rätt i att det också finns cyniker
inom konstvärlden som är beredda att sälja allt för pengar och möjligheten att
få synas.
Ulrika Knutsson gillar jag mest. ”Konstverket” har
synliggjort rasistiska strukturer i Sverige. Obehaglig konst behövs, även om en
helst vill slippa se den.
Jag tycker att tårtinstallationen och dess reaktioner och
samtal har tillfört oss viktiga perspektiv. Hoppas att barn som råkat se filmen
inte tagit skada. Håller med Estoardo Barrios Carrillo om att
”KRO:s politiska sakkunniga borde gå på kurs om hur förtrycket – ignorerande, mobbning, utfrysning, kvinnohat, psykofarmaka, elchocker, utförsäkringar, påtvingad arbetslöshet, omyndigförklaring, manschauvinism, diskriminering, härskarteknik, rasism, pedofili, sexhandel – göms och maskeras i det svenska samhället.”
Och att ett sådant behov borde finnas hos varenda minister och varenda makthavare som i sin vardag glider runt i normens mitt.
”KRO:s politiska sakkunniga borde gå på kurs om hur förtrycket – ignorerande, mobbning, utfrysning, kvinnohat, psykofarmaka, elchocker, utförsäkringar, påtvingad arbetslöshet, omyndigförklaring, manschauvinism, diskriminering, härskarteknik, rasism, pedofili, sexhandel – göms och maskeras i det svenska samhället.”
Och att ett sådant behov borde finnas hos varenda minister och varenda makthavare som i sin vardag glider runt i normens mitt.
Skola och normer
Pratar med en gammal lärarkollega om alla onödiga normer i skolan, som ibland synliggörs som ”regel” och ibland ligger underförstådd som något en ska leva upp till. T.ex. såg vi kepsförbud i skolan som kränkande maktutövning. Keps kan vara såväl snyggt som fult, men det är den enskildes ensak. Keps kan vara hygiensikt klokt vid matlagning och en säkerhetsinsats att gömma håret i vid arbete med snurrande maskiner. Kepsar kan vara såväl rena som smutsiga och underlätta eller försvåra ögonkontakt. Keps precis som andra klädesplagg är mångsidiga.
Alla förbud i skolan ska kunna motiveras. Idag handlar det
oftare om att arbetarklassens barn ska underordna sig medelklassens normer.
Likaså att skolpersonal ska vara lojala mot medelklassnormerna. Det är en fråga
om lydnad – inte om professionell pedagogik och omtanke.Pratar med en gammal lärarkollega om alla onödiga normer i skolan, som ibland synliggörs som ”regel” och ibland ligger underförstådd som något en ska leva upp till. T.ex. såg vi kepsförbud i skolan som kränkande maktutövning. Keps kan vara såväl snyggt som fult, men det är den enskildes ensak. Keps kan vara hygiensikt klokt vid matlagning och en säkerhetsinsats att gömma håret i vid arbete med snurrande maskiner. Kepsar kan vara såväl rena som smutsiga och underlätta eller försvåra ögonkontakt. Keps precis som andra klädesplagg är mångsidiga.
Blatte betyder kompis
Rickard Jonsson har skrivit sin avhandling om hur han under ett år följt en grupp ”invandrarkillar” i en förortsskola. När han först möter dem får han höra dramatiska historier om livet i förorten – berättelser som stämmer väl överens med stereotypen ”invandrarkille” som så ofta reproduceras i medierna. Grabbarna lever upp till de förväntade stereotyperna, men på ett medvetet sätt.
Rickard
Jonsson visar hur gruppens historier, skämt, verbala dueller och den slang som
ibland kallas ”förortssvenska” eller ”blattesvenska” används i skolvardagen för
att iscensätta både deras egen maskulinitet och omvärldens föreställning om
”invandrarkillen”. Under uppväxtåren - och genom de erfarenheter vi i möte med
andra människor gör hemma, i skolan och på fritiden - skapar vi oss våra
identiteter och socialiseras in i språkliga och kulturella gemenskaper av olika
slag. Till den processen hör att vi genom bland annat skiftande språkbruk
prövar olika roller och positioner och ofta tänjer på rådande normer genom att
använda ett skämtsamt och utmanande språk. Genom att överskrida gränser och
använda förbjudna ord skapas gemenskaper och utvecklas grupptillhörighet.Rickard Jonsson har skrivit sin avhandling om hur han under ett år följt en grupp ”invandrarkillar” i en förortsskola. När han först möter dem får han höra dramatiska historier om livet i förorten – berättelser som stämmer väl överens med stereotypen ”invandrarkille” som så ofta reproduceras i medierna. Grabbarna lever upp till de förväntade stereotyperna, men på ett medvetet sätt.
Eleverna utforskar och utmanar den egna könsidentiteten - om att vara kille på "rätt" sätt. Bakom det provocerande språket, slang och sexistiska uttalanden döljer sig ett identitetsarbete som i stora delar innebär att fastställa en inbördes rangordning i gänget.
Jag har flera gånger lyssnat på Richard Jonsson. Min viktigaste lärdom är nog att s.k. underordnade kategorier är ytterst medvetna om vilka reaktioner deras sätt att uttrycka sig på väcker hos ”normsvensken”. De saknar inte kunskap om hur de ska uppträda för att inordna sig i normen, utan är istället utomordentligt skickliga på att spela på och utmana olika normer och svenskhet.
Som alltid har mäniskor i maktens periferi stora kunskaper om hur de förväntas vara och underordna sig. Skolan behöver inte lära ungdomar att ta av kepsen vid känsliga situationer, men däremot har många människor i maktens periferi mycket att lära av normsättarna.
Läs mer om avhandlingen Blatte betyder kompis på skolverkets webbsidor.
För övrigt gick frukosten lite, lite fortare idag. Däremot hade jag flera slängar av magont, så det går två steg framåt och ett steg tillbaka i min återhämtning efter måndagens cellgiftschock.
![]() |
Hybridhumleblomster från min gamla trädgård. I pricip allt kan alltid förändras. Vet inte varför just denna blomma blev gul istället för röd. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar