Kände att jag orkade alla övningarna något bättre än sist. Glad över allt jag trots allt kan och samtidigt kom tårarna över att det är så lite jag klarar. Tänkte också på min dotter som omsorgsfullt fyllde mina matlådor i går. Samma tvåsidiga känslor – glad över hur omtänksam hon är - och sorg över mitt eget elände.
Berörs av att glädje och sorg är livets naturliga såväl med- som motsatser. Två sidor av samma mynt.
Tänker på min barndomsbild av att när någon är död sörjer man länge och får inte vara glad. Ibland/ofta trasslar vi människor till hur vi ska förhålla oss till livets alla olika känslor. Sorg är en del av livet och allt annat än farligt. Ingen sorg – ingen glädje.
Höstanemon från min gamla trädgård |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar