Mer godis och sången ”Aldrig ger vi upp”

Efter att ha gjort frikadeller i tomatsås fortsätter jag mitt godissnaskande och bloggande. Har också genomfört yogaprogrammet. Märker hur trött jag blir av att bara stå alldeles stilla och känna in kroppshållningen. Det är mycket lättare med full fart framåt än med en reflekterande inkännande yogaövning.
Näst efter stillaståendet har jag svårast för triangelövningarna och var långt ifrån att komma ner så långt som i denna bild. Ska försöka få in ett entimmes yogapass minst varannan dag. Håll tummen för att jag då blir starkare och orkar mer.

Har också läst bröstcancerföreningens tidning brofästet. Tidningsläsandet är skälet till att det blir två bloggar idag. Kurator Aina Johansson på Karolinska sjukhuset i Stockholm berättar i en artikel hur försäkringskassan förhåller sig till bröstcancerpatienter. Det har blivit lite bättre sedan hon och flera läkare skrev en debattartikel i DN ”Svårt cancersjuka kvinnor tvingas söka arbete” Aina Johansson berättar att debattartikeln ledde till förändringar i sjukförsäkringsbeslutet, men att bröstcancersjuka fortfarande drabbas hårt av reglerna. Deltidssjukskrivna kommer fortfarande i kläm av reglerna. Dessutom framför hon att det finns skrämmande inslag i samhällsdebatten. Intoleranta bloggkommentarer mot svaghet och sjukdom breder ut sig. Bröstcancerdrabbade kvinnor tar ut semester när de ska på behandling för att deras arbetskamrater inte ska märka av att de har bröstcancer. I det hårdnande samhällsklimatet är det inte okej att vara sjuk. De patienter hon skrev om för ett år sedan som då skulle tvingas tillbaka till heltidsarbete är nu alla döda.

Trots denna skrämmande Allianspolitik fick regeringen nytt förtroende. Det gör ont i mig varje gång jag hör en minister uttala sig om hur det var innan Alliansen fick förtroendet att styra Sverige. Det påstås att sjukskrivna då övergavs och att samhället var kravlöst, vilket är helt falska påståenden. Alliansen gör om historieskrivningen och upprepar ständigt sina mantran. Och detta sker i ett land som aldrig gjort upp med sitt nazistiska förflutna. Vart är vi på väg ??? Aina Johansson ord i Brofästets artikel är allvarliga och starka ”Om man blir sjuk verkar det nästan som att man får skylla sig själv”.

Jag tänker fortsätta tillåta mig själv att vara lat och äta godis och tänker också fortsätta prata om den bröstcancer jag har och de problem detta för med sig i min vardag. Och tänker ta strid med försäkringskassan om jag får problem med min sjukskrivning.

…..för aldrig, aldrig, aldrig ger vi upp, vi är ett träd av djupa, djupa rötter, aldrig ger vi upp…. har jag sjungit i många demonstrationståg.