Ansvar

Det roligaste jag gör just nu är att läsa genusvetenskap. Lär mig hela tiden nya saker och det blir tydligare för mig hur cementerade och uppdelade könsrollerna är i vårt samhälle. Alla påverkas ständigt av detta.

Måndagens föreläsning var en historisk beskrivning av familjen. Under kristendomens första århundraden var mamman och barnet de viktigaste symbolerna och kyrkan hade starka matriarkala inslag. Inom judendomen är t ex arvet på mödernet. Kristendomens patriarkal a strukturer byggdes upp när romarrikets inflytande över religionen ökade.
Under industrialismen förändrades synen på familjen, som tidigare framförallt varit en ekonomisk och organisatorisk enhet. När människor flyttade in till städerna förändrades könsrollerna. Moderskapet framställdes som ett kall och kvinnans naturliga tillstånd ansågs vara att uppoffra sig. Moderskärleken var något naturligt och medfött.

I USA finns en särskild rörelse för att rädda familjen och värna mannens och kvinnans olika roller. Och den växer sig nu starkare i och med teapartyrörelsens framgångar. Kvinnor blir syndabockar i en moraliskt färgad debatt som också kritiserar välfärdsmodellen i Sverige. Utbyggnaden av barnomsorg och äldreomsorg och kvinnors möjlighet att kunna försörja sig själva anses förödande för familjen. Politiken leder till fler skilsmässor, till ensamma mödrar, m.m. Kvinnor kritiseras för att vilja leva sitt eget liv och överge familjen. Judith Stacey har påvisat att det är männen som övergivit familjen. Fäder tillbringar mindre tid med familj och barn än vad de någonsin gjort tidigare i historien.

Idag är jag hemma och läser och förbereder mig. Intressant läsning är Lisbeth Bekkengen ”Föräldralediga män och barnorienterad maskulinitet. ” I dagens svenska samhälle är det en självklarhet för många män att vara med och ta ett ansvar för sina barn. Samtidigt är männens möjlighet att välja när och hur de ska vara föräldralediga stor, medan kvinnor förväntas sätta barnen i första rummet. Enkelt uttryckt kan män plocka russinen ur kakan med hänvisning till barnets bästa, medan kvinnorna förväntas göra det männen väljer bort.

Det är också intressant att läsa om klassfrågans osynliggörande. Enligt Beverly Skeggs ansågs klassbegreppet nödvändigt för att upprätthålla och befästa maktskillnader under tidigare århundraden. Skillnaderna har nu institutionaliserats, legitimerats och blivit etablerade så nu osynliggörs klass.

De olika förväntningarna på män och kvinnor som föräldrar och ansvarstagande individer är så olika. Kvinnor fostras till att ta ansvar för både män och barn från de föds och män vänjer sig vid att kunna välja vad de vill ägna sig åt. Så har könsstereotyperna sett ut i över hundra år. Visst sker det positiva förändringar och rollerna har förändrats och fortsätter att förändras och utmanas, men det tar tid. Och just nu känner jag mig som en riktig bitterfitta när jag inser hur långsamt det går och hur orättvist det är.