Utsatthet

Jag är rädd för att bli för beroende av andra, om detta innebär att jag blir förminskad som människa. Oavsett jag är sjuk, frisk eller något mitt emellan så känns respektfulla möten väldigt viktigt. Jag vill inte bli ett objekt för andra, som vill framstå som extra goda och omhändertagande, utan vill förbli subjektet Britt.

Lika lite vill jag bli omhändertagen av människor som känner att dom måste av olika skäl.

Därför hoppas jag att det finns en sjukvård och omvårdnad som kan hjälpa mig på ett professionellt sätt om jag inte klarar mig själv. Det är viktiga politiska frågor att alla har rätt till en god sjukvård och omvårdnad och med nuvarande politik håller välfärden på att nedmonteras, medan retoriken är att den ska finnas kvar. Välfärd kostar skattemedel men är samtidigt grunden för ett värdigt liv för alla, oavsett plånbokens tjocklek. I professionalismen ingår också att stå ut med min smärta och tåla min uppriktiga kritik, om jag anser att sjukvård och omvårdnad brister.

Dikter jag skrivit tidigare tycker jag på ett underbart sått uttrycker behovet av ömsesidighet mellan människor. Läs ” I kväll får det bli en dikt”