Vila i frid kära mamma!

Det är med stor sorg som jag måste meddela att min älskade mamma stilla somnade in igår kväll. Hon var en kämpe in i det sista. Senast i lördags var hon hemma hos mig för att fira min dotters ettårsdag. Tyvärr försämrades hon sedan snabbt och lades in på avdelning 78 C i söndags. Hon har under den senaste tiden varit omringad av nära och kära vilket jag vet att hon mått mycket bra av. Igår kom massor av hennes fina vänner på besök och trots att hon hade svårt att svara log hon när någon kom. Framåt eftermiddagen var hon svårare att få kontakt med och strax efter kl 21 tog hon sina sista andetag. Hon såg fridfull ut och verkade inte rädd eller uppleva någon smärta. Hon hade familjen runt sig.

Den här bloggen och alla läsare har betytt oerhört mycket för henne. Jag lovade henne att skriva här när hon dog vilket jag nu tyvärr får göra. Just nu känns det så enorm tomt och saknaden efter min fina mamma är stor...

Mamma på Jogersö 2/8

Min tappra mamma ,direkt från sjukhussängen till fjällvandring i Grövelsjön 16/7

Agnes och mamma 23/6

               Vila i frid bästa mamma!! Du är älskad och saknad av många!

                                                                                                                               //skrivet av Lisa

Lite nuläge

Nu har mina trombocyter gått upp. Ligger på106. HB är 108. Min benmärg funkar alltså bättre. I morgon ska en läkare tömma min buk på vätska.
Badar i vänners omtanke, får massor från andra som ger mig energi.

Många läser för mig från "Den tibetanska livs och dödsboken." Den ger möjligheter att samtala och reflektera ihop.

Dotter och barnbarn var här idag. Det är så mycket som ger livsenergi.

Backlök från gamla trädgården

Varma minnesmärken och spår

Har haft besök av flera vänner i veckan. Igår var en gammal vän från tidigare gemensamma boende här, i förgår en gammal arbetskamrat. Kan känna hur alla sätter sina varma små spår i mig, minnesbilder, små saker de gjort för mig, m.m. Vill gärna ge bort lite minnesmärken, till vänner jag tänker mycket på.

Inte för att jag förväntar mig vara något speciellt för dem, utan om de vill ha på djupet av sina jag. Helt kravlöst.

Det handlar alltså inte om revirmarkering eller makt, utan om något att ibland fästa tanken på och ge sig tid att reflektera.

Därför köper jag in och ger bort boken ”den tibetanska livs och dödsboken” till nära vänner.

Har arbetat med och börjat bearbeta Fonus bok, den vitadödsboken. Pratat med min dotter, gått igenom med en vän och ska prata med min dotter igen. Vita Arkivet är ett dokument där du talar om hur du vill ha din begravning utformad, vilka försäkringar du har och var dina juridiska handlingar finns förvarade. Du har alltid möjlighet att ändra och komplettera dina önskemål. Känns bra att jag nu tar tag i, skriver ner och tänker på min egen begravning. Vita Arkivet breddar mitt tänkande och innehållet såväl konkret som varmt.

Jag kan sedan förvara mitt Vita Arkiv hos Fonus. Du kan ladda ner såväl vägledning som ifyllningsblankett här.

Har flera vänner som gjort detta, trots att de inte är skruttar som jag. Tror det är bra för alla parter att försöka hitta sina tydligheter.

Också lite politik:
Bygg in skydd i samhällslivet mot girighet. Livet är så mycket mer än materiell status och makt. Gör vi inte det har mänskligheten snart förstört sina livsmöjligheter på vårt jordklot.

Agerandet i t.ex Syrien är en tydlig signal på dumhet. En annan är oansvarigheten avseende växthuseffekten. Vilka ska ta mer ansvar och var finns ditt personliga ansvar?

Jag älskar såväl små blommor som stor träd, som omsorsfullt skött skog.

Mer tid på vänner, existentiella frågor och cancer. Mindre om politik.

Slutar mer och mer att läsa tidningar och böcker. Orkar inte sätta mig in i nya politiska frågor. Har inget direkt nytt att säga. Fyller inte på mig själv politiskt och kan därför inte längre bidra. Tänker sjukskriva mig helt. Så det blir lite bloggande om cancer, existentiella frågor och hur jag mår jag skriver om.

Däremot kommer miljö, jämlikhet och vänsterpolitik alltid att vara en del av mig. Jag är socialist, feminist och miljön är livsavgörande.

Fredsrosen

och Claesrosen vissnar snart. Mina vackra rosor tappar det ena kronbladet efter det andra

Jag mår alltså ganska pest totalt sätt, men står på benen. Mår samtidigt bra av all omtänksamhet, all kärlek, alla fina samtal jag omges av. Alla människor jag möter har enormt många fina sidor som jag får njuta av.

Tömningen av vätska i bukhålan gör dessutom allt lite lättare.

Tunga men förväntade besked

Nu växer mina metastaser och det går inte att göra något för jag har för låga trombocytvärlden. Det finns alltså medicin som min kropp inte orkar med, men som kan ”slå tillbaka”. Typ ”cancern slogs ut, men patienten dog också”, alternativt ”cancern tog död på patienten, eftersom patienten inte kunde överleva medicinen”. Hoppet framåt är alltså högre trombocytvärlden och det är ingen idé att fylla på utifrån, för det hjälper inte benmärgen att komma igång. Hoppet är inte helt ute, men mitt timglas töms….

Jag var förberedd på detta, men det känns för jävligt ändå. Djäkla cancer.

Både min syster och min dotter har varit med hela dagen. Så skönt att ha dem med och få dela tunga besked och att de också får samma besked.

Tömingen av bukvätska gick bra. Jag bar på 3,9 liter.

Hör i mitt huvud Bellmans fras ”Fredman drick ur ditt glas, se döden på dig väntar, när Fred Åkerström sjunger den.

I morgon åker jag nog med min dotter och familj till mamma i Sörmland.

En ny fredsros blommar

Och när min syster kom i måndags hade hon med en bloomande blomma från min gamla trädgård med min äldkade skära ros. Den lever vidare i hennes trädgård. Jag gläds åt ett få fortsätta se och lukta på den.

Kram på er alla kärleksfulla, glada, arga eller sorgsna människor.